Idag känner jag mig ännu risigare än igår. Och det var obeskrivligt jobbigt att kliva upp i morse. Kände mig mer död än levande. Men har man ett litet barn att ta hand om så är det bara att masa sig upp. Och när man se honom le mot en så glömmer man ganska fort ändå hur jobbigt det var att först kliva upp.

Har ont i musklerna idag. Och i armar, händer och fingrar värker det som det aldrig värkt förut. Det är jättejobbigt. Och promenaden till affären var ett helt företag. Det skar som knivar i både rygg och mage och varje andetag trodde jag att jag skulle dö, för det gjorde så ont. Men man får väl se det från den ljusa sidan, man känner ju att man lever. Och att leva är väl en fördel?

Idag kom älsklingen hem igen. Så himla skönt att ha honom hemma med oss igen. Men jag kommer leva med en ständig oro nu ett tag. Oro över mina två favoritgrabbar i hela världen. Men det kommer gå bra. Känns ju som vi är på botten just nu, och då kan det bara bli bättre, eller hur?

Nu väntar vi på att det ska bli mat snart. Inte för att jag är en dugg sugen på att äta något. Men äta måste man väl om man ska bli frisk, har jag hört. Så mat it is!

Kan inte påstå att jag har någon vidare blogginspiration nu. Det här har nog varit den överlägset jobbigaste veckan på väldigt väldigt länge. Det känns som eländet aldrig tar slut. Och jag längtar verkligen tills saker och ting ljusnar nu. När detta är över önskar jag mig en spahelg.

Idag har dagen flutit på hyffsat ändå. Men jag har haft så sjukt ont i kroppen idag. Och ont i magen hela tiden. Måste ta och kolla upp det där. Men just nu finns det inte riktigt tid och utrymme för det. Får bli senare, när alla är friska. Men just nu känns det som detta elände kommer vara för evigt.

Borde gå och lägga mig istället för att sitta här. Men det är bara jobbigt att ligga där i sängen och ha svårt att somna. Otäckt att bara ligga där och se alla bilder rulla förbi hela tiden. Kan inte sluta minnas, denna veckans otäckheter. Jag hoppas det blir bättre. Jag borde ju somna av ren utmattning. Det gjorde jag tidigare i veckan, bara slocknade på soffan. Men nu har sömnbristen övergått i att jag har fått ännu svårare att somna än vanligt. Yaay.

Imorgon är en annan dag. Vi hoppas på att den blir bättre än dom senaste. Jag ger iaf inte upp!

Idag har är båda grabbarna här hemma sjuka. Själv känner jag mig inte allt för pigg heller kan jag lova. Men jag försöker att inte känna efter. Det känns som det inte vore någon hit om vi blev sjuk alla tre samtidigt. Så jag får väl istället vänta tills grabbarna är pigga ;) Får göra så gott jag kan iaf. Garderar mig genom att ta tabletter så behöver inte kroppen kännas så jobbig. Tackar gudarna för voltaren och alvedon!

Hösten börjar komma krypandes, har ni alla märkt det? Det börjar sprida sig en stämning inom mig. En känsla jag saknat så mycket. Hösten är nog min absoluta favorit årstid. Den är så himla mysig. Och naturen får så många vackra färger. Och man kan sitta inne på kvällarna med tända ljus och dricka té och mysa. Hösten är fantastisk. Det har varit några riktigt fina dagar här nu. Tyvärr har dom ju spenderats inomhus. Men det får lov att vara så när det finns sjuklingar här hemma. Hoppas bara det är fint väder då alla är pigga igen, så vi kan passa på att vara ute lite. Ta promenader och bara ha det gott. Jag längtar så tills det blir ännumera höst. Och jag hoppas att den inte kommer regna bort. Jag vill ta vara på denna hösten. Jag behöver det.

Idag var tanken att jag skulle städa. Här är ju inte städat på flera dagar nu och det börjar synas! Golven är smuliga att gå på och det ligger lite damm och ludd och sånt på golven. Ska försöka få lite gjort när Anton vaknat. Just nu ligger han och sover här på soffan breve mig. Han behöver den närheten nu, han är alltid så då han är sjuk. Då vill han vara nära. Och han behöver verkligen få sova. Idag har han lite feber igen. Om den stiger får vi gå masa oss till vårdcentralen för att ta en ny halsplatta på honom. Märks att han har feber idag igen, för idag är han gnällig som dagarna innan. Igår då han inte hade feber var det nästan inget gnäll alls.

Nu ska jag kolla vidare på nätet en stund. Och när Anton vaknat ska jag sätta igång med städningen. När den är klar tänkte jag att vi skulle våga oss ut en liten sväng och åka och handla. Fattas en del här hemma i skåpen och kylen.

Nu tänkte jag ta och blogga lite om våra senaste dagar. Men det inlägget kommer jag sätta lösen på. För än om det angår många så angår det inte alla. Så för att kontrollera bättre vilka som läser det sätter jag lösen på det. Om det är någon av er som vill läsa och inte har lösenordet så skriv så släng in en kommentar här så kanske ni får det. Jag vill bara inte att det ska ligga öppet för alla. Jag tror ni förstår.