Idag har det varit en blandad dag. Det vill säga både bra och mindre bra. Det är ju alldeles förträffligt att få ha sin älskling hemma igen, om så bara över natten. Sen är det alldeles förfärligt tråkigt att sonen ska vara sjuk. Han hade ju feber igår, och en bit av natten. Men sen så i morse hade han 37,2 och jag slappnade av lite. Han var på ganska gott humör till en början. Men ganska fort började gnällandet, och febern steg raskt. Bara efter någon eller ett par timmar så hade han 39,7 i temp. Och då var han minsann inte så kaxig, han var ledsen och grät och gnällde mest, och tog sig om örat. Kände bara att det här bådar inte gott.

Han var trött men kunde inte komma till ro att sova.

När han till sist lyckades somna i pappas famn passade jag på att ringa sjukvårdsrådgivningen. Och där möttes jag av världens kö såklart. Den beräknade kötiden var 13 minuter, var den det tror ni? Nej, den var på 24 minuter! Kändes som en mindre evighet faktiskt. Under tiden låg Anton och grät i sömnen och tog sig om örat och mot halsen. Till sist var det ju min tur, och dom fick höra våra problem. Som dom först bara ville avfärda med att han var så här pga förkylningen han har. Jo visst, förkylningen hjälper säkert till att göra honom gnällig också. Men enbart en förkylning kan inte göra ett litet barn så ledsen, och få ett barn att verka ha så ont. Jag märkte ju att han hade ont. Och dom ville få det till att jag bara var nojig. Och det gick jag INTE med på. Så jag berättade att han har benägenhet att få feberkramper vid infektioner i kroppen. och ja ja då fick vi väl komma till en läkare då.

Anton var såååå ledsen när dom klämde och kände och hade sig. Var länge sedan jag såg honom så uppgiven. Det gjorde så ont i mammahjärtat, och ville helst bara slita åt mig honom och springa därifrån. Sedan blev det stick i finger och halsprov. Och det visade sig att Anton hade både halsfluss och öroninflammation!! Vilken TUR att jag inte lyssnade på henne på sjukvårdsrådgivningen! Jag måste lära mig att stå på mig mer, är GLAD att jag gjorde det idag. Man ska lita på sig själv, man ska lita på magkänslan.

Godmorgon. Idag fick jag sovmorgon, Anton valde att sova ända till kl 07.15 Det kändes verkligen helt gudomligt. För första morgonen på länge känner jag mig inte mer död än levande. Och det känns skönt att kunna få känna sig såhär någon gång också för omväxling skull.

Har besök från Stockholm nu. Min fina vän B2 kom till oss igår, och stannar till på söndag. Finns inte ord nog över hur tacksam jag är. Jag visste redan innan att jag hade en sann vän i henne, men nu är jag ännu mer säker på att hon är en riktig vän. En vän som finns där när man behöver det. Och det värmer så otroligt mitt i allt elände. Jag är så glad och tacksam över att ha henne här.

Nu ska vi snart äta någon frukost. Och dricka KAFFE! Jag drack inte en enda droppe kaffe igår. Hade inte tid att ens tänka på kaffe då. Men idag tänker jag ta och göra oss lite kaffe. Kanske man piggnar till ännu lite. Vi sitter och har gäspstuga här hemma ;) Gäspar och gäspar fast jag inte är direkt trött.

Jag ser ljusare på saker nu. Har nog mycket att göra med att jag fick sova ganska ordentligt. Allt gör inte lika ont nu, saker och ting känns inte fullt lika förtvivlat. Och jag tror allt kommer ordna sig, det kommer ta tid, lång tid, men det kommer att bli bra igen.