Denna kväll är fylld med tankar och känslor. Det är jobbigt när man inte riktigt kan sätta ord på allt bara. Det liksom bara finns där, men går inte uttrycka. Och det är just det jag skulle behöva, få sätta ord på det, kunna uttrycka allt inom mig. Men det känns som locket är på, eller snarare fastlimmat.

Jag känner att det har varit så himla mycket på sista tiden. Kanske mer än vad man borde behöva klara av under såpass kort tid. Men livet är inte alltid rättvist. Och detta är väl en prövning, och vi ska fan i mig klara det! Men det är svårt och känns många gånger tungt. Funderar på att gå och prata med någon, prata av mig lite, bearbeta det jobbiga. Det kan ju inte skada. Är bara mycket i skallen nu, många rädslor, många tankar.

Sitter och saknar min älskling. Han ska ju vara hemma med oss. Här där han hör hemma. Vi må ha haft det lite knakigt på sista tiden. Men det är här han hör hemma, med oss. Jag har aldrig varit så säker på oss som jag är nu. Jag kommer alltid finnas här för honom, i med och motgång! Tillsammans klarar vi allt, det är jag fullkomligt övertygad om! Känns så tomt då han inte är med oss. Önskar vi alltid fick vara tillsammans, hela lilla familjen. Det är ju så det ska vara.

Nej, nu ska jag fortsätta titta på valvakan. Spännande är det. Nästan så man inte vågar titta!

Nu börjar klockan gå mot eftermiddag och jag känner segheten lamslå mig. Känner att jag skulle kunna sitta här i soffan och inte röra mig ur fläcken resten av dagen. Men såklart så kan man inte göra så. Men idag skulle jag helt klart vilja göra det. Känner mig seg i kropp och knopp. Börjar känna mig trött också. Är yr och illamående idag. Och just nu längtar jag bara tills jag får krypa ner under täcket och sova. Är det kväll snart? ;)

Har varit och vinkat av B2 vid tåget. Kändes ledsamt hade gärna haft henne kvar här! Hoppas vi får ses snart igen, men under trevligare omstädnigheter och att vi får träffas ALLIHOPA. Det ser jag fram emot!

Tack älskade vän för att du kom och hälsade på! Det betyder så himla mycket för mig. Är dig evigt tacksam.

Nu känner jag att jag vill sova. Är i valet och kvalet om man ska kika på valvakan ikväll? Känns ju som man borde sova istället, men man vill ju veta hur det går liksom! Nåja, vi får se. Är ju inte kväll ännu. Är jag jättetrött ikväll så lägger jag mig nog hellre och sover. Så man får vara så pigg det bara går imorgon, leka med lilleman. För nu blir det inget dagis för honom på ett tag. Tänkte hålla honom hemma hela penicillinkuren och sedan några dagar extra.

Nej, får blogga mer senare.

Godmorgon. Idag fick vi sova nästan ända till kl 8. Det kändes otroligt skönt. Och Anton var mycket piggare i morse och det kändes skönt. Idag åt han till och med sin välling! Vilken otrolig lättnad. Igår ville han inte ha välling, ingen frukost, inget mellanmål, ingen gröt. Yttepyttelite lunch fick jag i honom igår, och glass. Det var allt. Men nu har han redan ätit både välling och frukost idag. Det bådar gott.

Anton känns som en helt annan kille idag än vad han gjorde igår. Igår var det bara grin och gnäll och han hade så ont. Han har sovit rätt lugnt i natt också. Det behövde han verkligen. Idag verkar han inte ha speciellt ont, och feber hade han inte i morse när vi klev upp. Men han börjar få liite högre temp nu, men ändå inte feber. Så penicillinet gör susen.

Nu tänkte jag ta med mig grabbarna och gå och rösta. Jag har bestämt mig för vad jag ska rösta på nu. Och det känns helt rätt.

Ska ni rösta idag? Eller har ni förtidsröstat, eller tänker ni strunta i det?