Shit, juni är snart slut! Herregud vart tar tiden vägen?! Jag tycker det är helt sinnessjukt vad fort tiden går. Man får nästan lite ont i magen av det hela. Någon gång önskar jag att tiden kunde stanna upp lite, bara för en stund. Så att man hann med lite i allt som händer runt omkring en. 

Vi är kvar i Norrland. Men det är nu bara en vecka kvar här, och tiden går ju fort. Så innan man vet order av så är vi hemma igen. Och det kommer ju både kännas bra och konstigt. Nu har vi ju vart här i två veckor, och den tiden har gått himla fort. Så sista veckan här lär väl bara skrammla förbi den också. Och helgen som kommer nu då är det ju Storumandagarna. Det ska bli kul att få gå på det, för jag minns inte när jag var på det sist, det är flera år sedan. Så det kommer bli skoj! Och förhoppningsvis kanske det finns någon rolig liten karusell som lilleman kan få åka.

Idag har jag varit på fotvård. Heeeeeeeelt fantastiskt skönt! Och verkligen välbehövt! Det blev min födelsedagspresent till mig själv. Hade så himla ont i fötterna. Nu efter viktnedgången så belastar jag fötterna annorlunda/fel. Och var stenhård och hade jätteont på vissa fläckar under fötterna. Men nu är det borta, och det känns som jag fick ett par nya fötter med mig hem :) Underbart!! Och det är ju så himla skönt med lite fotmassage också, och så fick jag tånaglarna målade. Kändes skönt att få göra något för sig själv också. Mina fötter tackar mig!

Vad har vi annars gjort här uppe då? Bland annat har vi varit och fiskat. Blev att jag metade gädda ;) Fick en abborre på mete, och sedan kom en gädda och högg över abborren. Så det blev två i en. Det var jättekul att fiska, minns inte när jag gjorde det heller sist. Och så har vi varit ute och gått promenader. Jag älskar naturen här i norr, önskar jag fick ta med mig den hem. Älskade, underbara natur! Det känns så himla hemma här på något vis. Älskar skogen, lugnet och ja allt. Men det ska även bli skönt att komma hem, hem till vårat eget. Hem till alla lekparker till Anton. Här uppe är det väldigt snålt med lekparker, tråkigt nog. Och Anton saknar Kim och Vincent där hemma. Och jag saknar min egen säng, mina kläder, vår soffa, vårt badrum. Det ska bli skönt att komma hem, även om en liten del av mig vill stanna här.

Nu har lilleman vaknat efter sin lunchlur. Så jag har inte tid att sitta här längre. Kanske går vi ut och tar oss en promenad, det skulle vara härligt. Dock ser det ut att kunna bli regn, mindre skoj. 

Godmorgon. Vi lever och har det bra. Jag är dock väldigt trött efter två vääldigt tidiga mornar. Lilleman tycker visst om att kliva upp tidigt, han har inte alls tid att sova verkar det som, men men det är bara att gilla läget. Jag och Anton fick ju lite morgonmys för oss själva, och det var minsann inte helt fel! Han var rätt go i morse, så det var mysigt att det bara var han och jag som var vakna.

Igår var jag på Cirkus med lillebrorsans tjej och hennes syster. Mycket trevligt! Jag minns inte ens när jag var på Cirkus sist. Man blev nästan som barn på nytt. Läskigast var iaf kamelerna. Dom gav oss onda ögat. Men det gick bra, kissade inte på mig iaf ;) Haha.

Måste bara få berätta om lilleman. Han är minsann en rolig prick. Mamma och Anders har ju en hund.. Och nu tror Anton att han också är en hund. När vi går ut och går så stannar Anton vid varje buske för han måste kissa, haha lillesöt! För han har ju sett hunden göra så. Och sen när det kommer folk hit kutar Anton mot dörren och skäller. Och sen kommer han och säger att han har svans. Underbara unge! Älskar barns fantasi, den är oändlig och oförstörd. Underbart!

Idag ska vi åka till Lycksele! Det ska bli superkul! Har inte varit där på länge. Och det blir kul att hitta på något då vi mest bara suttit här och suttit här. Så nu ska jag gå ner på nedervåningen och slänga i mig lite frukost, och packa skötväskan och sånt innan vi ska åka.

Trevlig midsommar på er alla mina fina bloggläsare! Och trevlig helg!

Tänkte bara lämna ett livstecken från oss. Vi har det bra här i norr. Det är skönt att komma bort hemifrån ett tag och vara här. Träffa bekanta ansikten och bara ha det gott.

Anton åkte på en 10 dagars penicillinkur. Den första 5 dagars kuren hade inte tagit och öronen såg fortfarande illa ut. Han fick feber igen så fort han slutade med penicillinet. Så nu kör vi en omgång till.

Anton är lagomt omöjlig. Härligt trotsig och ska sätta alla på prov. Och så är han ju väldigt rastlös, för eftersom han har feber har vi ju hållt oss ganska lugna. Och lugn är något han inte tycker om att vara ;) Så idag tänkte vi leta upp en lekpark så han får rasa av sig lite.

Annars händer inte så mycket. Vi tar det mest lugnt och har det gott!

Gårdagen var en väldigt jobbig dag, på många vis. Upp tidigt, vilket inte alls är lika jobbigt som det var tidigare. Iväg och jobba. På jobbet var det mer eller mindre dött. Dock var det ju lite livat i skolans korridorer. För det var studenten igår. Och det var fart och fylla. Men i caféet händer det inte så mycket.

När jag var på väg hem efter jobbet ringde dom från dagis och sa att Anton klagat över ont i örat. Så jag ringde till vårdcentralen på en gång och efter många om och män fick vi  en tid kl 14. När jag hämtade Anton på dagis såg jag på en gång att något var fel. Han satt och såg helt spak ut. Och han sa "Mamma, Anton mår inte bra" och han såg så trött och slut på. Riktigt jobbigt att se honom så risig. Så vi skyndade iväg till vårdcentralen. Väl där tog en sköterka en titt i hans öron. Och hon sa att det var ju lite rosa. Och hon gick iväg för att se om en läkare kunde ta en snabb titt på honom. Sköterskan hinner inte mer än lämna rummet, Anton gråter stoora krokodiltårar, och så börjar han krampa i min famn. Jag får panik, som vanligt. Tryckte på knappen och in kom en hel drös med människor. Där tog dom över och jag stod bara och tittade på. De tröck i honom stesolid så kramperna avtog rätt fort. Men gudarna ska veta att det gör ont i mammahjärtat att se sitt barn krampa sig blå. De kallade även på ambulans för de ville att han skulle in på sjukhuset på en koll.

Anton var helt borta men skrek till lite nu och då. Ett riktigt hjärtskärande skrik. Och man önskar så innerligt just då att man kunde få ta över allt det jobbiga. Mammas älskade lilla hjärta!

Ambulansen kom och vi åkte iväg till sjukhuset. Väl där fick vi först träffa en läkare som vi träffat förut när vi varit in med Anton då han krampat. Han är rätt bra, men det var dock inte han som skulle undersöka Anton. Det var en utländsk kvinnlig läkare som undersökte honom. Tittade honom i öronen och sa att det var bara lite rosa i ena örat, det var inte så farligt. Och andra örat kunde hon inte se för det var så mycket vax, så det var ingen fara heller. Hur kan man säga så när man inte SER hur det ser ut?! Det förstår jag inte.

Vi fick rätt fort komma upp på barnavdelningen på observation i några timmar. Och om allt verkade bra så skulle vi få åka hem fram mot kvällen. Och Anton piggnade till mer och mer men var ju fortfarande trött och påverkad av kramplösande. Men han åt lite glass och lite mat och sen fick han tråkigt. Han sa "Mamma, Anton vill inte vara här". Anton skulle hem till pappa och sen skulle han åka till morfar! Så han ville gå ut därifrån. Lillesöt. Det kom en ny läkare och undersökte Anton. Och tittade i hans öron igen. Och det ena var rosa och det örat med så mycket vax så den andra inte kunde se, där var det ilsket rött!! Så penicillin blev det för lilleman.

Penicillin mot öroninflammation. Remiss till öron näsa hals, remiss för att göra ny EEG undersökning. Och vi ska även få träffa en barnneurolog för att disskutera ifall det ska sättas in krampförebyggande mediciner. Hoppas allt lugnar ner sig snart. Att allt kommer till rätta, det måste det ju göra, bara frågan om när.

Nu har jag städat lite här hemma. Plockat och dammsugat, bytt soffklädslar, tvättat två maskiner tvätt, men bara hängt den ena än. Men den andra ska snart hängas den med. Bakat kakor har jag gjort också, och diskat undan efter det. Så nu ser det ju till och med skapligt ut här, får se hur länge det håller i sig denna gången ;)

Jag kan inte påstå att jag är på något vidare toppenhumör idag. Känns bara deppigt och jobbigt. Men det är väl så det ska vara, ungefär en kort period varje månad ;) Börjar på allvar att fundera på om det inte är dags för det där könsbytet snart.. Dock håller inte min sambo med om att jag borde göra ett sånt. Så jag får väl helt enkelt bara stå ut med att vara tjej.. Men ibland är det så lätt att tänka att karlarna har det så himla enkelt.. Haha, hade det inte varit för att jag såå gärna vill ha fler barn, så hade jag nog gjort ett könsbyte ;) Skämt å sido. Hela min kropp skriker efter bebis nu. Drömmer mig bort varje dag, längtar såå tills det är dags för Anton att få ett syskon. Den tiden kommer, men är ännu en bit bort. Vi har det ju fullt upp med annat just nu. Och jag måste ju ändå vänta minst ett år efter operationen innan jag får bli gravid. Kanske är det just det som gör min längtan så stor? Att jag "inte får" bli gravid nu. Jag vet inte ja, men jag tror inte det, för jag var bebissugen redan innan jag opererade mig.

Nej, nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe, innan det kallnar. Och sen är det dags att hänga lite mer tvätt. Och sätta igång en tredje maskin. Här skall det tvättas!!

Kan inte låta bli att känna mig en smula trött och slut på. Just nu känns allt bara så himla tröttsamt. Det känns som att tiden står stilla, samtidigt som den rusar på fortare än någonsin, det är lite jobbigt faktiskt, man känner sig lite kluven. Det finns så många platser jag önskade att jag kunde befinna mig på samtidigt. Jag vill räcka till, helst till allt. Men det är en omöjlighet. Jag hatar dock känslan av att inte räcka till.

Nu är det lite välbehövd ledighet. Men jag kan inte slappna av och njuta av det. Tankarna maler på och oron finns där i magen hela tiden. Och det finns så mycket jag vill hinna med så det blir att jag gör mest ingenting. Ska dock försöka få tummen ur och dammsuga och tvätta lite kläder idag, det ska jag väl ändå hinna med. Och plocka och dona lite. Sen känns det som att jag borde ta mig tid att göra något jag tycker om också. Men är alldeles för stressad på insidan för att göra det. Skulle vilja klippa och klistra lite, göra fina kort. Men finns inte direkt tid till det. För det går inte göra när lilleman är närvarande, för han bara river och sliter i allt. När han blir liite större, då kan vi pyssla tillsammans :) Det ser jag fram emot.

Skulle även vilja baka lite idag. Men det blir ju så himla stökigt då, så jag vet inte om jag orkar. Å andra sidan vore denna dag perfekt för bakning och städning, för det är nämligen suuuupergrått och trist ute, så man får inte det minsta lust att gå ut! Och Anton skulle nog tycka det var superkul om vi bakade lite bullar och kakor, så vi kanske tar och gör det ändå. Som kompensation för att jag inte orkar släpa mig ut i det tråkiga vädret.

Nääe, får blogga mer senare. Nu ska jag samla ork till att sätta igång här.

Tänkte lämna ett litet livstecken bara. Bloggen har vart tom ett litet tag, har inte haft någon inspiration till att blogga. Och jag kan väl inte påstå att jag har det nu heller. Så det får väl fortsätta vara lite tomt här ett tag.

Skönt med långledigt nu. Nästa jobbdag är på tisdag. Skönt med lite ledigt, känner att jag verkligen behöver det. Tröttheten är jobbig. Så lite vila blir bra.

Nääe, nu har jag annat att göra.