Hade ingen lust alls att blogga igår. Så då lät jag bli att göra det. Men idag tänkte jag försöka mig på ett inlägg, inte för att jag är jättebloggsugen direkt, men känner ändå att idag vill jag skriva något.

Denna dagen har bara rusat förbi. Upp hyfsat tidigt, iväg med Anton till dagis. Sen hem och städa, slappa en smula, dusha och sen iväg till sjukhuset. Var på återbesök efter operationen. Förväntade mig skäll för att jag struntat i järntabletterna. Men det gick bra! Hade rätt så bra blodvärde ändå tyckte sköterskan, så jag kunde strunta i järntabletterna sa hon, och ingen blev gladare än jag! Men om jag däremot blev trött eller yrslig här framöver skulle jag höra av mig, så skulle de ta ett nytt hb på mig. Allt annat tyckte hon lät jättebra, så jag får känna mig nöjd hittills!

Fick dock vänta länge innan jag blev inkallad till återbesöket. Sen när vi väl kom ut därifrån, så såg vi bussen susade förbi. Då blev jag en aningen sur faktiskt. Så vi passade på att gå ett annat ärende, men missade sen en till buss, suck! Och jag som ville skynda mig och hämta Anton ju! Och sen när vi väl fick kliva på bussen, trodde jag att jag skulle svimma, det var verkligen proppfullt med folk, hade inte gått in en enda till på bussen! Sen blev bussen ståendes en stund, för det blev något krångel på den, trodde att jag aldrig skulle få hämta Anton. Men till sist kom vi till dagis, och Anton hade fått en lååångdag på dagis.

Sen var det bara hem och laga mat. Och det blev sen middag idag igen, precis som igår. Men bättre sent än aldrig. Sen var det mer eller mindre dags för Anton att gå och lägga sig. Satt och tänkte lite på det nu, är det så här det kommer bli sen när man får ett jobb? Att man bara får träffa sitt barn en kort stund på morgonen, och sedan en kort stund på eftermiddagen/kvällen? Usch, så vill man ju inte ha det! Tänk allt man missar! Man blir allt lite ledsen när man tänker på det.