Det gick bra hos doktorn idag. Kändes bra att han tog mig på allvar. För jag vet med mig en del andra som inte blivit tagna på allvar. Men här ifrågasattes ingenting, och det känns skönt. Och läkaren tyckte det var bra att jag hade arbetsträningen att gå till, för sitta hemma nu var det sista jag skulle göra. Och det känner jag ju själv också. Men får se vad de säger på "jobbet". De ville att jag skulle vara hemma imorgon iaf, och inte stressa mer denna veckan. Känns skönt att det inte blev någon sjukskrivning iaf, istället blev det medicin. Vi får hoppas att den hjälper. Är dock lång inkörssträcka på den.

Sen vart det att åka på apoteket och hämta ut medicinen. Vi tog en snabb kopp kaffe på caféterian på sjukhuset och sen åkte vi och hämtade lilleman på dagis. Älskade barn! Han var glad som en liten solstråle. Det var annat än när jag lämnade honom. Sen på väg hem från dagis stannade vi ute och lekte och busade lite, vilket blev väldigt uppskattat av lilleman.

Och efter hemkomsten har vi mest tagit det lugnt, lagat lite mat och så. Idag gjorde jag potatisgratäng och fläskfilé, ibland måste man få lyxa till det! Och det var verkligen supergott!! Muuums!

Nu sover lillherrn, och vi vuxna ska ta oss en kopp kaffe. En väldigt efterlängtad kopp kaffe. Muuums!

Är hemma idag, men lilleman är på dagis. Han är där för att jag ska till läkaren idag. Fick en tid kl 11 idag. Och jag hoppas att jag kan få lite hjälp med mitt mående. Har kommit fram till att jag istället för att känna mig misslyckad ska känna mig stolt, stolt över att jag för en gångs skull tagit tag i saken själv. Jag ringde själv samtalet. Jag bad själv om hjälp. Och allt det innan det gått för långt. Det känns bra. För jag har varken tid eller lust att sjunka långt ner i mörkret igen. Så nu ska jag ta tag i detta redan från början, så kanske allt jobbigt känns lättare mycket fortare, det är min förhoppning iaf.

Det var jobbigt att lämna Anton på dagis i morse. Han var så himla ledsen. Han fick utbrott för varje klädesplagg jag tog av honom av ytterkläderna. Han ville minsann inte alls vara på dagis. Han ville gå ut och cykla med mamma han, lillesöt. Älskade älskade barn. Det gjorde så otroligt ont i mammahjärtat att gå därifrån när han var så ledsen och bara grät efter mamma. Det var bland det jobbigaste jag gjort. Och ja, jag bölade som ett litet barn på vägen hem. Kändes förmodligen extra mycket för att jag själv är en smula skör just nu. Men herrejisses vad jobbigt det var. Och jag ska hämta honom tidigt idag, sen ska vi mysa och umgås, leka och busa. Mammas älskade lilla skatt! Men tyvärr fick han lov att vara på dagis idag, så jag kan gå till läkaren i "lugn och ro", så att jag inte missar att ta upp något. Måste ju även ta tag i måendet fort så att jag kan vara en bra och glad mamma.

Nu ska jag strax gå ut till tvättstugan och boka om en tvätt tid. Hade en idag men det krockar lite. Så vi bokar av den och bokar in en ny istället. Det är soffklädslarna som ska tvättas, det är ett måste.

Nej nu blir det till att sluta svamla, ska ta och göra mig klar att gå. För det blir en omväg att gå till tvättstugan först.