Vi har nyligen kommit hem från en underbar promenad bort till Ica Maxi. Det var soligt och underbart ute. Fantastiska solen värmde så varmt. Det var bara så underbart. Finns inte ord! Kände återigen stort hopp om en vår. Hoppas våren vill komma snart.

Anton gick nästan hela vägen bort till Ica. Gissa om ungen var lycklig som fick gå själv! Han var stolt som en liten tupp över att få gå helt själv. Han var dock tvungen att hålla mamma eller pappa i handen när vi korsade vägar där bilarna kör. Och det hade han inget emot. Min stora stora kille! Han börjar bli så stor nu. Värmer i mammahjärtat. Samtidigt känns det ju en smula jobbigt att tiden går så fort också. Dom blir stora så himla fort. Men det är fantastiskt att se hur dem utvecklas.

Han gick nästan hela vägen hem också. Men det gick mycket segare på hemvägen. Och man märkte att dom små benen var trötta, så vi tog några pauser på hemvägen, hittade bänkar att stanna och vila på. Erbjöd honom att åka vagnen men han ville gå själv. Lillesöt.

Nu håller jag på med sen middag här. Bättre sent än aldrig. Det var iaf grymt skönt att vara ute och gå. Magen kändes helt okej när vi var ute, men nu börjar den kännas mysko igen. Bara det inte blir en till likadan natt.. Det orkar jag faktiskt inte.

Jag har haft en jobbig natt. Kappt sovit alls. Haft magsmärtor följt av en rad toalettbesök. Har mått riktigt riktigt krasst. Och vist blev man orolig nu när man är opererad och allt. Man vet ju inte om det man känner är farligt eller inte, eller om det är okej att känna sådär ibland. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Somnade nog inte förrän 2-3 tiden i natt. Heelt utmattad av allt rännande till toaletten. Kändes som jag skulle kräkas men det kom inget, men istället tömdes magen ordentligt, vilket den faktiskt inte gjort på hela tiden sedna jag opererat mig. Så visst det var väl skönt på så vis. Men jobbigt att må så dåligt som jag mådde. Tänkte att nu måste jag gått ner 10 kg minst över natten ;) Men det landade på -2 kg sen igår faktiskt. Sen om det är bra eller dåligt, det vet jag inte.

Sonen vaknade tidigt och vi gick upp allihop tillsammans. Jag kom dock inte längre än till soffan med ett täcke, där jag somnade om igen. Var så himla trött och slut på. Sen vågade jag mig på att dricka lite vatten, fastän jag mådde sjukt illa. Och då började det lätta upp lite faktiskt. Så sitter här och dricker sakta sakta hela tiden. Men tänker inte ropa hej ännu. Det är en hel lång dag kvar.. och så kommer ännu en natt och sedan en morgondag.

Idag blir det slappardag bara. Orkar faktiskt inte speciellt mycket. Det jag ska se till att orka är att pallra mig in i duschen nu medans lilleman sover. En dusch är ett MÅSTE idag.