Jag vill ge mig själv en stor jävla käftsmäll! En så jag hjular ända ner till skåne. Just nu är jag bitter och arg på mig själv. Jag har varit till tandläkaren idag. Och de som känner mig vet att jag hellre föder ett barn om dagen än att gå till tandläkaren. Och det säger väl en hel del? Jag är så ini bomben rädd för tandläkaren så det finns inte ord för det. Jag har varit så nervös idag, ångestfylld inför tandläkarbesöket så jag har nästan velat kräkas. Har inte kunnat tänka på något annat alls under hela dagen. Och det är jävligt jobbigt. Vad jag än har gjort så har det där jävla besöket gnagt hål i skallen på mig under tiden.

Jag gick iaf till tandläkaren. Helt opåverkad av lugnande medel, ja om man inte räknar med cigg då, för jag kan ju säga att det gått en hel del cigg idag. Det är väldigt frustrerande att vara så här löjligt "nervklen" inför att gå till tandläkaren. Jag gick dit, förklarade att jag var nervös så jag nästan sket i brallan. Ok, jag sa väl inte riktigt så, men dom förstod! Satte mig i stolen och då började hjärtklappningen. Ångesten skenade iväg och jag kände bara att "Hoppas jag svimmar och inte vaknar till förrän det är klart". Men så blev det såklart inte.

Tandläkaren gav mig ett förslag. Och det var att laga en tand, jättebra tänkte jag! OCH dra en tand! Allt på samma bedövning. Ungefär där blev jag döv, ville inte höra mer. Vadå dra en tand? I min mun?! Vad tusan snackar han om?! Va va va???

Tänkte stilla för mig själv. Eller snarare försökte intyga mig själv att här skall inte dras någon tand! Laga kan han göra bäst han vill, så får vi väl se hur det blir med den där dragningen. Men grejen är den att jag har varit löjligt rädd för att ens bara laga en tand också. Så jag låg där med min hjärtklappning, var helt skräckslagen. Han lagade tanden, och jag ville nästan bara skratta, vad var det där att vara så himla rädd för? Det kändes ju inte ett endaste dugg. Däremot lät det ju väldigt otäckt när det durrade och hade sig. Men det kan jag leva med, än om jag låg där och knep ihop ögonen och låtsades som att jag inte fanns.

Hann inte riktigt med sen, allt gick så fort. Kände bara hur det spännde till i hela överkäken. Och såg verkligen framför mig hur alla tänder bara pluppade ut en efter en "Plupp plupp plupp". KÄNDES som att alla tänder i hela överkäken åkte ur. Och sen sa han bara, ja nu är det klart. Jag bara, vadå är klart?! Jo tanden är borta, jag bara wooot?! Och dåå släppte alla spänningar jag gått och burit på hela dagen. Och tårarna bara sprutade och jag skakade som ett asplöv. Ja, jag är livrädd för tandläkaren, och det är inget jag skäms över. Vi har alla våra rädslor! Och ja, jag är en sån som gråter hos tandläkaren.

Sen kom en massa tankar och känslor till mig. Mest av allt är jag så arg på mig själv, att jag inte tagit tag i det här tidigare. Jag fattar inte, jag gick dit idag, UTAN att ta lugnande eller något innan. Det är jag STOLT över, jag KLARADE det. Men jag kan inte förstå att jag inte gick tidigare, när jag gick på mediciner som fick mig att bara sitta och dreggla, knappt medveten om omvärlden. Då hade jag bergis kunnat gå dit utan dödsångest, då var jag oförmögen att känna något över huvud taget. Jag hade det ta mig tusan bättre ställt rent ekonomiskt då, och hade kunnat ha råd med tandläkarbesök. Och det har jag egentligen inte nu för fem öre, men jag tar mig råd. Här skall tandläkarångest botas! Och mina tänder ska lagas, dom ska bli hela och fina, och jag har fått lära mig att borsta tänderna ordentligt, och mina tänder ska få bli friska och fina. Jag SKA göra det här nu!! Och jag SKA klara av det utan att bli ett nervvrak!

Här kommer jag och nu är jag på G!!

Godmorgon allihopa! Har jag några läsare idag? Jag ser ju att det är några som läser varje dag, vore roligt att få veta vilka ni är! Så lämna gärna en kommentar någo någon gång, så jag får veta vilja nu är!

Jag sitter här och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp. 08.40 skulle dom ringa till mig. Så jag får vänta en stund till. Det gäller iaf lilleman. Hans ögon är inget nämnvärt bättre, och för varje morgon har han bara mer och mer i feber, och det känns inte riktigt riktigt! Så jag litar på magkänslan, tänker se till att gå en tid på vårdcentralen med honom så dom får ta en titt. Han har även fått hosta som låter hemsk på nätterna, så när man själv ska sova är man rädd att han inte ska kunna andas. För stundvis låter det så om nätterna. Vilken skräck alltså. Och höja upp huvudänden hjälper inte, då lilleman är en liten propeller då han sover, och snurrar runt åt alla håll och kanter i sängen. Vaknar ofta på natten och han har huvudet i fotänden osv. Anton har även fått uslag på kinden, igen, vet inte för vilken gång i ordningen. Och jag vill att dom tar en titt på det, igen. För det bara återkommer hela tiden.

Vad annars gör vi denna morgon? Jag spenderar massor med tid på att dricka alldeles för mycket kaffe, som vanligt. Vad skulle man göra utan denna gudomliga dryck? Jag skulle inte överleva utan kaffe. Vi sitter i soffan och kollar på Antons favorit, Musses klubbhus. Kan detta avsnittet utantill nu, men han ledsnar aldrig, och så bygger vi lite pussel. Han är verkligen en hejjare på att lägga pussel, han tycker att det är jätteroligt Och så applåderar han åt sig själv så fort han lagt ett pussel färdigt, älskade sötbarn! Älskar dig så himla mycket!!

Annars försöker jag mest förtränga att jag ska till tandläkaren senare idag. Det känns jättenervöst, samtidigt som det inte känns någonting alls, hmm. Men det som känns oroligt är att jag inte vet vad som kommer göras när jag väl kommer dit. Men det kanske är lika bra att inte veta innan, så har man inget att gå och ha ångest över. Då kan man ha ångesten där sen istället, haha.

Nej, nu får vi bygga pussel vidare. Anton tjatar på mig "Mamma, bygg pussel med miiig!". Så blogga får jag göra mer senare :)

Vad gör ni idag?