Jag kan inte direkt påstå att jag har något roligt att skriva om. Jag jobbar om dagarna, kommer hem och är hyfsat trött och slut på, speciellt dom dagar jag cyklat. Hämtar lilleman på dagis, vi går/cyklar hem, sitter och myser i soffan. Drar dammsugaren en sväng om det behövs, sätter igår en maskin tvätt om det behövs, sen bara myser vi i soffan tills den stora älskligen kommer hem. Då gör vi middag, fortsätter mysa i soffan, och sen är det nästan dags för Anton att sova. Och sen när han väl har somnat så går tiden ruskigt fort och sen är det dags att sova själv också..

Känner mig lite ångestfylld och rastlös, ofta. Det känns som jag hela tiden är på väg någonstans, men att jag aldrig kommer fram. Det finns så många hinder för oss just nu. Och ibland undrar man om saker och ting någonsin kommer ordna till sig. Men jag fortsätter att leva på hoppet. Det måste man ju. Men det känns som tiden bara rinner genom fingrarna på mig, och det gillar jag inte. Hinner inte med familjen så mycket nu när vi båda har sysselsättning, och Anton är på dagis. Och en aningen panikslagen känner man sig när man förstår att det är så här det är när man jobbar. Jag har insett hur lite man kommer få träffa familjen då, och det är inte utan att det gör ont i hjärtat. Och då har vi inte ens heltid någon av oss just nu. Så det kan alltså bli ännu "värre". Det är bara en sån kväll då jag tänker mycket. Känner mycket. Och det känns ledsamt att vara ifrån Anton så himla mycket. Han är ju min älskade lilla skatt, min solstråle, mitt allt. Men samtidigt så måste vi ju ha jobb för att vi ska kunna få en bra framtid. Jag vill ju kunna ge min son allt han behöver. Och det är ju så här det är för alla föräldrar. Men jag hade inte innan ens kunnat ana hur svårt det skulle vara, att ha sitt barn på dagis, så man själv får jobba.

Sen stör jag mig på folk som har sina barn på dagis fastän dom bara går hemma. Det är en sak med 15 timmar i veckan, det säger jag inget om, det hade vi med för Anton när jag gick hemma. Men de som säger att dom jobbar och har barnen på dagis heltid. HUR kan man ens vilja det? Jag förstår verkligen inte. Man missar ju så mycket om barnen är på dagis. Det är ju en sak om man jobbar, på riktigt. Jag vet folk som stoppat ungarna på dagis ändå, bara för att få egen tid, och jag tycker det är fel. Det får väl förbli ett mysterium. Och själv tänker jag sattsa på att bli multimiljonär så jag kan bli hemmamamma! Hah, det vore något! Tänk att få spendera varje dag, hela dagarna med sitt eget barn! Det skulle jag vilja! Drömma får man iaf!

Nu till något annat. Försöker sälja av lite kläder och skor och sånt. Och nu i kväll fick jag sålt ett par skor, så några kronor rikare blev jag. Alltid kul! Men barnkläderna går det trögare med. Verkar inte vara någon som vill ha eller behöver barnkläder, suck. Får fortsätta försöka. Tradera känns inte som något alternativ direkt, för jag har alldeles för mycket för det. Det tar alldeles för mycket tid, och så ska man packa och skicka och hålla på, det orkar jag inte.

Nu har vi tänt massa ljus! Myys, det hör ju liksom hösten till. Kan inte få nog av massa mysiga ljus. Tråkigt att man inte hinner njuta av det så länge bara för att man måste ju snart gå och lägga sig, så man orkar upp imorgon. Sitter och glor lite på tv, kollar ikapp lite som jag har spelat in tidigare. Men känner inte riktigt ro att bara sitta här och sitta här. Känner hela tiden att jag borde göra något annat. Slappna av? Vad är det för något.. Jag måste verkligen försöka lära mig att slappna av, men det är lättare sagt än gjort.