Tiden bara rinner iväg, och känner paniken komma med stormsteg emot mig. Kan väl säga som så att vi har knappt börjat packa, och den här månaden bara springer förbi. Och vi vet inte ännu ens om vi får tillgång till den nya lägenheten några dagar innan vi ska vara ute ur denna. Med världens otur, så blir det så att vi får tillgång till den andra, samma dag som vi ska vara ute ur denna. Det kommer ju aldrig gå. Så vi ska jaga tag i den nya bovärden och fråga om han har någon aning om när vi kan få tillgång till den andra. För man hinner ju inte både flytta alla grejer OCH flyttstäda på en och samma dag, innan kl 12 den dagen, det är ju helt omöjligt.

Och nu är det bara en vecka kvar tills min käre sambo åker iväg ett tag. Vi vet ju inte när han kommer hem igen, om det bar går på ett par dagar eller om det tar flera dagar. Och då får jag väl försöka packa så mycket jag kan, men samtidigt har jag ju en liten lilleman att ta hand om och hålla nöjd, blir spännande att se hur det går.

Känner att jag vill ut och ta en långpromenad idag. Verkligen VILL. Känner snarare att jag MÅSTE. Men då kommer det och gnager det här med packningen. MÅSTE packa mera, helst borde jag väl ägna ett par timmar om dagen åt att rensa och packa. Men tiden räcker inte till, poff säger det bara så är dagarna slut. Vi har alldeles på tok för mycket saker. Vet inte vart jag ska börja. Vi skulle behövt köra iväg en massa skit också. Skulle vara lättare att packa om det som man ska slänga vore borta, för det står ju och tar en massa plats.

Det är jättefint väder ute idag. Strålande sol och blå himmel. Verkligen längtar  ut! Måste ut, måste få fiskluft och röra lite på mig. Ska om ett annat gå och köpa snus sen. Om jag inte ska försöka sluta snus? Snusar så himla mycket nu, mer än någonsin. Har en snus inne dygnet runt känns det som. Inte bra, dyrt är det också.

Är obotligt less på fkassan också. Som inte ger mig mina pengar. Dom ska krångla hela tiden. Jag behöver ju mina pengar. Dom kanske tror att det går att leva på luft och kärlek. Men det fungerar inte så lätt, speciellt inte när man har barn. Näe, nu ska jag sluta tänka på det här, känns bara deppigt.