Idag hade vi en mysig förmiddag. Vi klev upp, satt först och tråkade, sen kom jag på den fantastiska ideén att vi skulle äta frukost, klä på oss och sedan åka till Wadköping och leka lite. Sagt och gjort, det gjorde vi! Var himla skönt att få åka iväg och vara ute, Anton höll sig sysselsatt och därmed nöjd. Nöjda barn ger nöjda mammor :) Så det var kalas helt enkelt! Önskar bara vi gjorde det oftare. Vi kom dit såpass tidigt så det var nästan helt tomt på folk, var två andra familjer där när vi kom. Sen kom det bara fler och fler, och innan vi åkte var det full fart på hela lekparken. Vi åkte hem lagomt till lunch. Detta måste vi göra om. Är så himla trött på att bara sitta hemma och tråka hela förmiddagarna. Här i Vivalla är det inte så himla roligt att gå ut och hitta på något heller. ALLT ser likadant ut, och så nu för tiden ligger det sönderslagna glasflaskor överallt! Det gillas INTE! Det är inte direkt barnvänligt! Blir bara arg då jag ser sånt där liggandes. Alla som bor här vet ju att det bor massor med barn här, så varför slår dom sönder flaskor?!

Sen efter lunch och sånt fick vi föräldrar en lugn stund, för Anton slocknade som ett ljus efter lunchen. Så då passade jag på att sitta och slappa och kolla på lite jag hade spelat in från tv. Och sen fick jag såklart dåligt samvete över att jag bara satt och slappade, när jag borde gjort massa nytta. Så är det alltid. Men som sagt, de flesta mammor har väl det där kroniska dåliga samvetet, över att man inte hinner mer än man gör, att man inte orkar lite mer än man gör. Har pratat med en del mammakompisar, och dom känner samma som mig! Så jag är väl inte heeelt konstig, haha.

Sen blev det en promenad upp till centrum. Anton ville INTE åka vagn, han skulle såklart köra vagnen själv, så det fick han göra. Och han blir lika arg varje gång man sätter handen på vagnen för att sänka farten eller hjälpa honom att svänga. Han kan minsann själv!! Det börjar upprepa sig allt oftare, man får snart inte hjälpa honom med någonting alls längre, och ändå blir han jätteförbannad varje gång han inte klarar av själv. Iaf så gick vi upp till Öbos kontor, för att berätta om lite saker vi vill ha åtgärdade i lägenheten. En del som krånglar! Sen en tripp till affären, Anton vägrade fortfarande sitta i vagnen. Frågade om han ville åka vagnen, "NEJ!" sa han då, haha. Han säger verkligen nej till allt nu, spelar ingen roll vad man frågar. Nej nej nej nej nej, allting. Väl inne på affären sprang han omkring och rev i det mesta han kom åt :) Haha, och sen fick han för sig att han skulle smita ut, innan vi hade betalat, så han bara stack! Vilken unge man har?!! Haha. Folk stod i kön och fnissade när han stack, jag måste kanske ha sett lite förskräckt ut? :P Patrik sprang efter honom, och sen fick ungen banne mig sitta i vagnen. Förklarade för honom att man får gott lov att sitta i vagnen om man springer ifrån mamma och pappa sådär! Men han var inte nöjd med det hela.

Shit vad jag är trött idag. Eller jag lider av ständig trötthet nu tror jag. Vilket oroar mig en smula nu när hösten börjar smyga sig på, och efter den kommer en lång mörk vinter. Hur ska jag överleva? Jag behöver energi! Vart får man sån ifrån?

Slutbloggat för  idag. Ska försöka komma i säng i tid ikväll, igår gick det ganska bra. Hoppas det gör det ikväll med. Imorgon är det dagisdags för Anton igen. När jag frågade ikväll om han ville gå på dagis imorgon och leka med barnen så log han stort :)