Denna morgon har jag en billig son. Eller åtminstone var han nära att säljas till högst bjudande. Vaknade av att han kom och var jättego och delade ut både pussar och kramar till både mamma och pappa. Vilken góunge tänkte jag då! Och kände mig allmänt lycklig över att få ha ett sånt fantastiskt barn. Men lyckan blev inte långvarig ;)

"Mamma, jag har gjort nåt". Jisses tänkte jag, neeej vad har han nu hittat på. Låt mig även berätta att jag tyckte det luktade väldigt gott när jag vaknade. Så luktade genast ifall han har mumsat i sig mer skurmedel eller något, det har ju hänt en gång. Men nej, han luktade inget medel. Så jag frågade honom vad han nu hade hittat på. "Titta där!" och så pekade han bort mot sovrumsdörren. Jag satte mig upp i sängen för att titta på vad han menade. Och vad får jag syn på? Jo, det är nämligen vitt pulver över HELA golvet. Halva sovrummet var fyllt med pulver, och även lite i hallen och vardagsrummet. Lilleman var mäkta nöjd! Försökte uppfatta vad det var för något. Och sen kom jag på. Vi hade tvättstugan igår kväll. Och hade glömt att ställa undan tvättmedlet. Så det min kära son hade roat sig med på morgonen, när han smög upp så tyst han kunde så inte mamma skulle vakna, det var att hälla ut 1 kg tvättmedel. Han verkar verkligen ha ansträngt sig för att det ska komma överallt också. Älskade lilla barn, tror du mamma älskar att städa? ;)

Så jag fick börja morgonen med att sopa. Vilken nedrans tur i oturen att jag ändå tänkt städa idag. Men såklart känns det ändå surt. Ett helt tvättmedelspaket åt skogen, det var ju precis nyöppnat. Extra surt eftersom vi för stunden vänder och vrider på slantarna för att få det att gå ihop. Då gör inte sådana här grejer en gladare.

Men sen när lilleman säger. "Det var inte så smart", då kan man inte annat än skratta och hålla med honom och ge honom en stor kram. Älskade, älskade barn!