Direktlänk till inlägg 25 oktober 2011

Gårdagsskräcken.

Av Joanna Löfdahl - 25 oktober 2011 09:08

Idag är inte den muntraste dagen jag varit med om. Känner mig faktiskt riktigt nere. Nära till tårarna. Och jag blir så arg på mig själv för att jag "låter" ett "simpelt" tandläkarbesök knäcka mig så totalt. Knäckt är precis vad jag känner mig. Känner mig lite, ensam och rädd. Och det är ingen känsla jag tycker om, alls. Nåväl, efter ett par dagar eller så har man väl repat sig igen.


Det var väldigt otrevligt igår att gå till tandläkaren. Det var det värsta jag gjort på länge. Undrar om tandläkaren är ett nytt sätt att "plåga" sig själv på, det är ju så att man börjar på fundera. Varför utsätter man sig själv för den ångesten, det obehaget, de panikkänslorna? Innan hade jag ju sätt att skada mig själv på, detta är ju inte ens liknande över huvud taget, men börjar ändå på att fundera. För väl där hos tandläkaren, är jag så liten och rädd, skakade så att nästan hela tandläkarstolen lossnade, det var inte långt ifrån. De sa åt mig att försöka slappna av, ja för det är ju lätt när man är totalt vettskrämd. Hjärtat slog så hårt, trodde det skulle hoppa ut ur bröstkorgen. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag var inställd på att laga en tand, men det blev ju inte riktigt så. Tandläkaren föreslog borttagning av en tand, en tand som bråkat med mig länge nu, en tand som skapar inflammarion efter inflammation i hela min käke. VILLE ju att problemen skulle försvinna, men inte riktigt till det priset. Han sa vi kunde dra en tand och om det fanns tid över laga en annan, allt på samma bedövning. De började med att dra tanden.. Och det var överlägset det värsta jag varit med om ( där jag varit vid mina sinnens fulla bruk hela tiden ). Det var  skrämmande, otäckt och alldeles genomjävligt vidrigt. Det finns inte ens ord.


Tidigare gånger jag varit till tandläkaren har jag känt samma rädsla. Men efter varje besök har jag känt mig stolt, med en kick större än det mesta, en kick över att jag KLARADE av det. Men igår infann sig ingen kick. Inte över huvud taget. Jag kände mig bara tom, ledsen och totalt överkörd. Kände mig som en smutsig skosula, eller allt annat mindre trevligt som jag kan komma på. Och känslan sitter fortfarande i. Känner mig fortfarande tom, ledsen och framförallt äcklad. Äcklad är ordet. Jag har ett stort äckligt hål i munnen, där min tand satt igår. Och det är äckligt. Jag gillar inte sånt. Mår illa så fort jag öppnar munnen. Tur att man kan välja att undvika speglar. För det tänker jag göra nu.25 år och tandlös, det är så det känns, undefär. Ingen angenäm känsla.


De höll nog på närmare 50 minuter innan tanden bestämde sig för att lossna. Och jag vet inte hur många tårar som hann rinna längs kinderna under den tiden. Jag var så rädd, så ensam, så utelämnad. Men jag har turen att ha en bra tandläkare, som strök min kind, talade om för mig hur duktig jag var. En tandläkare som inte skäller på mig för att jag är rädd. Han ska nog banne mig få en blomma av mig när han lagat klart min mun, det ska han. 


Eftersom tanden tog så lång tid på sig att komma ut, så hann han givetvis inte laga något. Jag hade ju hoppats på att han kunde laga också, tagit det på samma bedövning, hade varit bra. Men ja, fick en ny tid för lagning om ca en månad. Och en sak är säker, jag vill aldrig, aldrig, aldrig någonsin dra en tand igen. Gud, om du finns, snälla nu var lite shysst!


Nåväl, EN positiv sak, om man nu kan kalla det så. Är att jag har ju RÅÅNGEST dagligen för att jag tror att mina tänder är lösa och ska ramla ur. Men igår, igår fick jag "svart på vitt", att mina tänder sitter som bergen och vill verkligen inte alls lämna min mun. Så tack, för den insikten. Men behövde lektionen vara så jävla brutal?!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Joanna Löfdahl - 5 september 2013 21:19

Hohoho känns ju som att det var ett tag sedan man skrev här. Ska nog ta och kolla tillbaka lite över när jag skrev sist och så. Kommer bli spännande! Har ju ändå inte mycket för mig just nu. Inväntar bebbon som är beräknad IDAG! Hallååå, varsäru?! ...

Av Joanna Löfdahl - 27 februari 2012 17:38

Oj, det var eviheter sedan jag skrev här, tydligen. Men det är för att jag funnit ett annat ställe att blogga på. Får se om jag offentligör den andra bloggen eller inte. Det är skönt med en fristad. Men man vet aldrig. vi får som sagt se. Beror väl p...

Av Joanna Löfdahl - 6 februari 2012 17:44

Har haft bloggen låst ett par dagar. Hade tänkt göra om och så, i lite lugn och ro. Men nu är bloggen tillbaka, helt oförändrar. Så rolig är jag. Men jag orkade inte göra om den, så den får se ut här ett tag till. Under tiden har jag bloggat på ett a...

Av Joanna Löfdahl - 6 februari 2012 17:39


  Min älskade sötnos! Så himla söt och go!  

Av Joanna Löfdahl - 1 februari 2012 19:29

Här sitter jag och har precis kvällsfikat lite. Men känner mig ändå inte nöjd, så kanske slinker ner något mer innan kvällen är slut. Beror ju lite på hur länge till jag blir uppe också. Sitter här och känner mig som en enda stor äcklig HERPES hela j...

Presentation

Joanna heter jag, 25 år och bosatt i Örebro. Är sambo och mamma, det är helt oslagbart.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21 22 23
24 25
26
27 28 29 30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Anton är

Lilypie Fourth Birthday tickers

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Läsare

bloglovin

Besöksstatistik

Lnk Juice


Ovido - Quiz & Flashcards