Godmorgon! Söndag morgon, det är tyst och stilla här hemma. Sonen sitter och tittar på tv. Känns som han blivit lite lätt tvberoende nu denna veckan då vi varit hemma. Blir så när ingen av oss haft ork att aktivera oss med något annat. Men är man genomförkyld så är man, inte mycket att göra åt. Innan var han knappt intresserad av tv'n alls. Men nu ser han gärna på barnprogram. Både skönt och inte.

I några dagar här så har Anton och katten inte kommit överrens för fem öre. Och det gick så långt till att katten klöste/bet Anton, och efter det gillade han henne inte alls. Det kändes som en ohållbar situation. Inget liv för kissen att ligga under sängen hela dagarna och sedan bara komma fram när Anton sover. Och Anton i sin tur ska ju inte behöva gå och vara rädd för katten. Så jag fattade ett jobbigt beslut, och det var att katten skulle få ett nytt hem.

Sagt och gjort så lade jag ut en annons på blocket. Och annonsen hade inte ens legat ute i ett dygn så hade Liv fått ett nytt hem. Nu har hon ett hem där det inte finns några småbarn. Det känns bra. Men såklart känns det tomt och tyst här hemma. Och det känns jobbigt, jag har ju känt Liv sedan hon var en liten kattunge, jag har tagit hand om henne större delen av hennes liv. Och det är aldrig lätt att ta det beslutet, beslutet om att ens katt ska få ett nytt hem. Trodde hennes ålder skulle krångla till det, hon är ju trotts allt 7 år gammal. Men det var inga problem alls. Kvinnan som ringde och var nyfiken på henne var ute efter en vuxen katt. Så det var ju perfekt. Och Liv har nog många fina år kvar att leva, och nu får hon leva dem i lugn och ro. Kommer nog ta ett tag för mig att vänja mig vid att inte ha henne här.

Nu blir det inga fler försök till att ha djur. För det känns så tungt när man inser att det inte fungerar. Och jag vill inte fästa mig vid fler djur och sedan kanske måste leta nya hem åt dem. Så nej, det får vara bra nu. Men å andra sidan visste jag när vi tog med Liv hem att hon med största sannorlikhet skulle omplaceras. Mamma ville ju bara inte omplacera henne i Norrland, det är mycket svårare där. Då erbjöd jag henne att vi kunde ta med henne hem och leta ett nytt hem här nere. Men i början fungerade det så bra med kissen och Anton, så vi kände att vi ville ha henne kvar. Men nu, senaste veckan, har det varit kaos. Så nu fick det bli så här, att Liv fick ett nytt hem. Och jag hoppas hon kommer få det bra där. Hoppas hoppas innerligt.