Vår fredagkväll blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Anton är ju sjuk med mycket feber, feber som inte vill ge med sig. Och ifår kväll, strax innan kl 19 så kom feberkramperna som ett brev på posten. Jag fick tvärpanik då det inte lät som att han fick i sig någon luft över huvud taget. Så jag ringde efter ambulans då vi inte hade möjlighet att ta oss in till sjukhuset på annat sätt. Och dem kom fort och konstaterade att han hade väldigt hög temp, 40,6. Mammas älskade lilla skatt. Och han var medvetslös ett bra tag efter kramperna hade släppt. Så vi fick följa med in till sjukhuset.

Läkaren vi fick träffa där ville inte släppa hem oss i det skick Anton var i. Han var nätt och jämt kontaktbar och man förstod inte mycket av vad han sa. Så blev inlagda på barnavdelningen för observation och provtagning. Och det kändes bra. För det hade känts väldigt olustigt att åka hem med honom när han var så borta. Han såg helt drogat ut, och då hade han ändå inte fått något stesolid. Det gör så himla ont i mammahjärtat att se sin son så risig. Och han var jätterädd för all personal där på sjukhuset, grät och upprepade att han ville inte att dom skulle sticka nål på honom. Han "klarade" sig med ett stick i fingret, och det har han oftast ingenting emot. Men då precis efter att han hade haft kramp så blev han ledsen av det lilla sticket. Vilket jag har full förståelse för!

CRP låg på ungefär samma som när vi var på vårdventralen på förmiddagen igår. Så den hade inte skenat iväg. Men det hade ju febern. Så nu jobbar vi hårt med att hålla hans temp nere. Varvar ipren och alvedon, varannan gång var fjärde timme. Dygnet runt, tills dess att han är feberfri.

Idag togs CRP om, men hant inte få veta vad detlåg på. Men det kan ju inte ha varit sämre för då hade vi väl blivit kvar på sjukhuset. Så himla skönt att vara hemma igen. Fick prata med en barnneurolog innan vi åkte hem. Och vi har en plan över hur detta ska följas upp, och det känns bra. Det känns ju som att dom tar detta på allvar iaf. Fick även svar på provtagningen som Anton gjorde för ett par tre veckor sedan. Och alla prover såg bra ut!! Tack och lov. Jag är jätteglad att proverna var bra, samtidigt som det känns jobbigt att inte få veta anledningen till varför han blir sjuk så himla lätt. Men det kan vara dom små öronen som är boven.

De från sjukhuset skulle skriva till öron näsa halsmott. Och påpeka hur viktigt det är att han får sin operation så snart som möjligt. Och jag själv ska ringa vårdplaneraren till veckan, och se om det går att skynda på. Rör i öronen är prio 1 just nu! Och det är vi alla rörande överens om! Och med lite tur blir han friskare över lag så fort vi fått bukt på dom bråkande små öronen.

Nu är vi hemma och tar det lugnt. Anton sover, han har en hel del sömn att ta igen. Och det har man väl själv också. Men jag får passa på att vara Joanna en stund, och kanske sova en skvätt när lilleman sover nästa gång. Blir nog mycket sovande för honom idag. Han får sova när han vill/behöver nu när han är sjuk.