Är så himla trött, så kanske inte blir världens längsta inlägg. Men å andra sidan med mig kan man inte veta så noga!

Idag har jag varit duktig(are) med maten! Har ätit hela 4 gånger idag! Och jag känner att kanske, kanske kan jag få klämm på det här! Snälla söta ni, håll tummarna! Känner jag behöver lite pepp! Det här med maten efter operationen är så himla mycket svårare än jag någonsin hade kunnat tro.

Och här blev jag för trött. Hade tänkt skriva lite mer, men det får bli en annan dag. Vi har inte gjort så mycket idag ändå.

Är så himla trött, så kanske inte blir världens längsta inlägg. Men å andra sidan med mig kan man inte veta så noga!

Idag har jag varit duktig(are) med maten! Har ätit hela 4 gånger idag! Och jag känner att kanske, kanske kan jag få klämm på det här! Snälla söta ni, håll tummarna! Känner jag behöver lite pepp! Det här med maten efter operationen är så himla mycket svårare än jag någonsin hade kunnat tro.

Och här blev jag för trött. Hade tänkt skriva lite mer, men det får bli en annan dag. Vi har inte gjort så mycket idag ändå.

Dessa dagar bringar många tankar och känslor. Blir lätt att man blickar tillbaka, tänker tillbaka på hur det brukade vara. Jag gör alltid det dessa tider. Allt var så trasigt då, och jag har inte glömt hur det var. Jag kommer aldrig glömma. Men däremot har jag accepterat. Men man glömmer ändå inte.

Nu i dagarna här har jag varit självskadefri i 3 år! Tänk, TRE långa år. Jag är självklart stolt över mig själv. Det var något jag trodde var helt omöjligt. Men jag vet att det går. Ger man sig bara fan på det så går det. Jag klarade det, klarade det som jag trodde var totalt omöhligt. Då trodde jag att jag inte ens kunde överleva en dag utan. Jag tänker för er skull inte gå in på några detaljer. Men det var ta mig tusan tragiskt. Inget jag är stolt över, att jag levde så. Och jag är himla tacksam att jag tog mig ur det. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag är evigt tacksam.

En del saker kan jag sakna från den tiden. Såklart inte allt det trasiga, det saknar jag inte för fem öre. Saknar en del vänner jag hade då, vänner som inte finns kver i mitt liv av olika anledningar. Saknar hur man kunde sitta och lyssna på musik som gick rakt genom en, musik som kändes i varenda cell, jag vill att den musik jag lyssnar på ska kännas, ska betyda något. Hur man kunde lyssna på musik i dygnet runt, utan att göra något annat. Många saker var mycket enklare då, kan jag se nu i efterhand när jag tänker tillbaka på det. Men såklart, då tyckte jag att allt kändes så svårt. Men vad visste jag då egentligen?

Nu ska jag sitta här och lyssna på Thåström ett tag till. Sen är det snart ätdags igen, ska verkligen försöka äta så många gånger som jag ska idag. Och sen vill jag ta en dusch. Känner mig som en slusk idag.