Känns på ett vis skrämmande att "blotta" sig såhär. Men jag bjuder på dessa bilder ändå.

I början på flytperioden.

Denna bilden är tagen idag.

Tänkte bara kolla om någon är intresserad av att se två bilder från min viktminskning so far? Har tagit lite nya bilder idag, och satt och kollade på bilder jag tog från i början av flytperioden. Och jag tycker mig se lite skillnad iaf. Har ingen vidare lust att lägga upp bilderna på facebook, iaf inte ännu på ett tag, så jag tänkte kolla intresset här i bloggen.

En skräckmorgon hade vi här hemma idag. Olustkänslan kom väl egentligen redan igår kväll då Anton började kräkas och ha sig. Eller som han själv säger "spotta ut", lillesöt. Sen somnade han till sist.

Sen i natt kom han över till oss, och han gnällde och hade sig. Han hade iskalla fötter så jag trodde han frös och ville dela täcke med mamma. Jag var sjukt trött med tanke på vilken tid vi kom i säng.. seeent.. mitt i all tröttdimma tänkte jag ju inte på att känna över resten av kroppen på om han hade feber eller inte. Tänkte nog bara att med SÅ kalla fötter kan han ju inte ha speciellt hög temp.. FEL av mig.. Vaknade ett tag senare av att lilleman låg och krampade. SKRÄCK på hög nivå, men jag lyckades hålla mig rätt lugn. Var skönt att inte vara ensam när det hände. Både jag och Patrik flög upp, och jag sa åt honom att vi måste svalka ner honom. Så vi började badda hans kropp med uppblötta handdukar, och till sist släppte kramperna. Efteråt var han medvetslös, helt okontaktbar, och han GALLSKREK till och från i 40 minuter, och så fort han tittade upp så såg han SKRÄCKSLAGEN ut, han verkade varken se eller höra oss. Ringde sjukvårdsrådgivningen eftersom han inte piggnade till någon gång, och hon gav rådet att åka in med honom så vi fick kolla. Så ringde taxi och packade ihop lite grejer. Och när vi skulle ut till taxi så började han piggna till, då kände han igen oss igen. Men vi åkte in ändå, för att vara på den säkra sidan. Och läkaren trodde att det var en helt vanlig feberkramp.

Nu hade Anton 38,9 i temp 2 timmar efter febernedsättande. Hoppas febern börjar gå ner snart, jag kommer nog inte kunna sova så mycket i natt. Blir till att ställa larm på telefoen så han får febernedsättande regelbundet i natt också. Och så ska vi köra på tills han är feberfri. Och blir han inte feberfri inom ett par dagar så skulle vi söka igen, eller om han krampar något mer, skulle vi också söka igen.

Behöver jag säga att jag känner mig trött och slut på?!