Här är vi fortsatt sjuka. Och Anton vaknade kl 5 och var orolig, tog en temp och den visade 39,6. SUCK kände jag då, stackars mitt älskade barn som aldrig får bli kry. Det gör så ont i hjärtat när han ska måsta vara sjuk hela tiden. Man känner sig så maktlös. Så ringde vårdcentralen bara för att dom skulle ta en titt, och dom sa virusinfektion, men om han fortfrande hade feber på måndag så skulle vi komma tillbaka. Men nu på eftermiddagen kvällen här har det varit mycket gråt och skrik och han har tagit sig om örat. Läkaren kollade öronen på honom idag, och dom såg bra ut då, lite mycket vax i ena örat, men tror inte det är vax, utan var från sista öroninflammationen. Och nu har Anton vaknat och gråtit och tagit sig om örat och sagt Aj, aj! :( Min lilla plutt :(

Om han har fortsatt  ont i örat imorgon så blir det att ringa jourvårdcentralen och fixa en tid där. För han ska ju inte behöva ha så ont om han inte måste. Vet ju hur fort det kan ändras från att se bra ut till att var öroninflammation, på Anton kan det gå på nolltid, så har han ont imorgon med så ska det kollas upp, punkt slut!

Annars har vi haft en superdag hela lilla familjen. Och det kändes så obeskrivligt bra. Jag vill verkligen alltid ha så. Min lilla familj betyder verkligen allt för mig, finns inget jag inte skulle göra för mina grabbar. Dom är mina andetag, varje andetag är för dom. Finns inte ord stora nog för den kärlek jag känner för dom.

Nu sitter jag här och snorar och hostar, och väntar på ett telefonsamtal. Efter telefonsamtalet tänker jag nog gå och lägga mig. Är faktiskt riktigt trött nu efter denna veckan, det har varit slitigt minst sagt.