Här sitter jag och snorar och nyser. Nyser och nyser och nyser och nyser och nyser, det tar liksom aldrig slut. Hosta och konstig i halsen. Och ögonen kliar och svider, superjobbigt. Jag vill vara frisk. Vi blir hemma imorgon också! Tar nya tag nästa vecka!

Sitter här och saknar. Saknar så det gör ont. Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen, helst NU på en gång. Känner mig frustrerad för jag kan inte uttrycka mig i ord riktigt, jag som nästan aldrig har problem med det. Det är ju mitt sätt att lätta på trycket, och nu går det inte, allt blir bara fel. Fel fel fel. Och känner mig allmänt missförstådd. Jag skulle bara önska att någon endaste förstod, men ingen förstår och jag känner mig så ensam. Kan inte ens förklara hur jag känner för min älskade, det blir bara fel, orden kommer ut fel, och jag känner mig dum. Hör mig sjävl säga på ett vis, och så kommer orden ut i helt fel ordning, så det jag vill ha sagt får en helt annan innebörd. Hur kan allt bli så himla fel hela tiden?

Jag känner mig smått kaos just nu. Men jag gör mitt bästa för att få det att gå ihop nu, det jobbigaste är stressen. Men Anton kommer först, resten får vänta på sin tid. Känner mig så sjukt stressad så det finns inte. Är kanske därför det blir kaos på hjärnkontoret, och allt man säger blir fel. Men jag vill inte ha det så här som det är nu. Hela min kropp och hela mig själ bara skriker att saker och ting som det är nu, det är FEL FEL FEL FEL FEL. Det är en stor, väldigt viktig del, som saknas nu. Och jag går sönder lite mer för varje dag som den viktiga pusselbiten saknas. Vet att det blir bättre sen, då cirkeln är sluten igen. Men jag önskar att jag visste när det kommer ske, för allt vore så himla mycket lättare då.

Jag vill skriva så himla mycket mer än vad jag kan göra. Ska nog ta min privata blogg och skriva av mig lite, I need it. Men det får bli imorgon. Orkar inte nu. Men ut måste det. Ut ut ut ut ut ut ut.

Godnatt. Nu ska jag strax ta mina kliande ögon och gå och lägga mig.

Snoooor, hosta, nysningar och halsont. Yaaaaaay, vad glad man blir av att vakna upp och känna sig som ett slaktavfall. Så ännu en dag blir vi hemma. Men det är så det får bli. Det är såå tråkigt att bara sitta hemma, både jag och lilleman har såå tråkigt. Önskar vi hade någon att umgås med. Men ingen som vill umgås med sjuklingar.

Känns som vi borde gå ut, friskluft är ju inte farligt vid feber. Men både jag och lilleman blir såå hostiga och får ont i halsen när vi är ute. Är väl för kallt för luftrören. Så jag vet inte vad vi ska hitta på. Jäkligt trisst att bar gå hemma iaf.

Nu ska vi snora vidare. Har även en mysig blöja att byta verkar det som.

Vad gör ni idag?