Det blev sent ikväll, men det gör ingenting. Det får lov att bli så ibland. Ikväll var en sådan kväll. Och ingen tvättning blev det, då jag behödes på annat håll. Men jag finns där för dem jag älskar, jag bara är sån.

Det är en jobbig tid nu bara. Och det får lov att vara så. Livet är inte alltid en dans på rosor. Men jag kan ändå inte låta bli att ibland känna att det mesta just nu är förbannats orättvist. Mest känner jag mig maktlös. Vill kunna göra mer än vad jag kan. Just nu kan jag bara finnas till, och det tänker jag göra, vad som än händer.

Jag älskar min lilla familj över allt annat på denna jord. Och jag gör vad som helst, precis vad som helst för min familj. Det finns inga gränser för den kärlek jag känner. Kärleken är oändlig. När hoppet och tron tryter, så tror och hoppas jag så det räcker för oss alla. Jag tänker se till att vi tar oss helskinnade igenom. Jag tänker göra allt som står i min makt. Och ingenting kan stoppa mig.

Jag avrundar kvällen med dem orden. För nu är det dags att gå och sova. Har en del att stå i imorgon. Godnatt mina bloggläsare, sov gott!

Haft en supermysig eftermiddag. En kompis och hennes son har varit här hos oss och hälsat på. Vi har busat, lekt, ätit glass, bakat chokladbollar, ätit skräpmat och bara myst. Grabbarna har haft rolgit som bara den. Anton verkligen avgudar Kim :) Fler sådana här eftermiddagar tack.

Det enda jobbiga är att Anton inte vill somna nu. Han är väl för uppslept fortfarande :) Han är trött och ligger och tröttpratar just nu. Önskade han kunde somna nu så jag kan springa fram och tillbaka till tvättstugan sedan i lugn och ro. Har tvättstugan mellan kl 21.00-24.00 Jobbigt att ha tvätt tid så sent, men det fanns inget annat, såvida jag inte ville tvätta imorgon bitti mellan kl 6-9 och det känner jag inte alls för.

Imorgon ska Anton på dagis. Och själv kommer jag väl spendera tiden han är där med att städa och greja hemma. Har en del som behöver göras. Speciellt efter bakandet idag ;) Anton förstod inte alls det där med att rulla chokladbollar, han bara åt smeten istället, haha. Men det kommer väl ju mer han får vara med och baka. Roligt var det iaf. Mysigt att sitta och baka allihopa tillsammans.

Nej, nu ska jag försöka få lillherrn att somna.

Idag fick jag ett glädjande besked, och jag är verkligen lättad! Fick ett samtal från sjukhuset idag. De hade fått svar på sonens EEG undersökning. Och allt såg helt normalt ut, så han har ingen epilepsi. Det känns så obeskrivligt bra. Han har bara oturen att ha drappats av vanliga feberkramper. Och dem kommer ju växa bort. Det känns så himla bra att han inte är sjuk. Finns inte ord stora nog. Detta var en nyhet vi verkligen behövde.

Nu har jag en trött son hängandes på amren. Får fortsätta bloggandet senare.