Denna dag känns så väldigt overklig. Har föreställt mig denna dag länge, sett den framför mig. Och det var inte alls så här det skulle bli, det var inte det. Jag hade förberett mig på båda delarna såklart. Men ändå, kunde nog inte vara helt förberedd ändå. Kan man någonsin det?

Jag hade sett framför mig hur vi kom dit och pratade med läkaren. Och hon skulle naturligtvis svara att allt såg bra ut. Och att vi tyvärr får leva med att han kan få fler feberkramper. Det var vad jag hade väntat mig. Hade ju såklart innerligt hoppats på att allt skulle vara helt normalt.

Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle kännas att få beskedet om att min son har epilepsi. Hjärtat slutade slå för en stund. Hörde jag rätt? Har min son epilepsi? Det var ju bara feberkramper, det har dom ju sagt hela tiden, i snart 2 års tid. Samtidigt som jag blir lättad över att få veta vad det beror på, varför han haft så oändligt många feberkramper, samtidigt blir jag så ledsen, av hela mitt hjärta. Att min älskade son ska vara sjuk. Det vrider sönder hela mammahjärtat, smulas sönder, rivs ner, förstörs..

Min son har epilepsi. Det stod där, svart på vitt. Och självklart är det ju inte den allra hemskaske sjukdommen man kan drabbas av. Men den är nog så jobbig. Men vi kan lära oss leva med det. Kändes ju bra att höra att det med största sannorlikhet kommer växa bort iaf. Men det var förbannats tungt att höra. Behöver fortfarande fundera över om jag hörde rätt. Det känns så himla overkligt. Så himla himla overkligt.

Men samtidigt faller många pusselbitar på plats. Vissa beteenden och händelser som jag funderat över. Nu vet jag. Det beror på epilepsin.

Nu tänker jag tillåta mig själv att känna mig en smula ledsen över beskedet. Och sen när jag varit ledsen färdigt. Då tar vi bara nya färska steg mot framtiden. Vi klarar det här, det vet jag! Det är väl inte konstigt att man blir en smula ledsen? När man får veta att det allra finaste och käraste man har i den här världen, är sjuk.

 

pia stålhand

5 december 2011 15:07

Sänder styrkekramar och tänker på er <3

 

Mela

5 december 2011 17:07

Spelar ingen roll vad d e för sjukdom som drabbar ens barn, men blir " heart-broken"... När jag fick veta om Linus skelettsjukdom gick världen under för en stund...
Sen jobbade vi oss dock uppåt ;)
Å nu e han som vilken onge som helst, men bara med lite andra behov än andra barn :)

Massa Styrke - Kramar till er !!

http://www.skrottensstory.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hohoho känns ju som att det var ett tag sedan man skrev här. Ska nog ta och kolla tillbaka lite över när jag skrev sist och så. Kommer bli spännande! Har ju ändå inte mycket för mig just nu. Inväntar bebbon som är beräknad IDAG! Hallååå, varsäru?! ...

Oj, det var eviheter sedan jag skrev här, tydligen. Men det är för att jag funnit ett annat ställe att blogga på. Får se om jag offentligör den andra bloggen eller inte. Det är skönt med en fristad. Men man vet aldrig. vi får som sagt se. Beror väl p...

Har haft bloggen låst ett par dagar. Hade tänkt göra om och så, i lite lugn och ro. Men nu är bloggen tillbaka, helt oförändrar. Så rolig är jag. Men jag orkade inte göra om den, så den får se ut här ett tag till. Under tiden har jag bloggat på ett a...

  Min älskade sötnos! Så himla söt och go!  

Här sitter jag och har precis kvällsfikat lite. Men känner mig ändå inte nöjd, så kanske slinker ner något mer innan kvällen är slut. Beror ju lite på hur länge till jag blir uppe också. Sitter här och känner mig som en enda stor äcklig HERPES hela j...