Igår hade jag stora visioner om den här dagen. Och jag måste sluta upp med att ha det. För man blir bara besviken sen när man vaknar och inser att det kanske inte är genomförbart. Idag har jag så himla ont i kroppen och är stelare än allt stelt. Borde man kanske lära sig att det alltid är så när man har planer för nästkommande dag?

Det onda beror nog på att det växlat till minusgrader idag. Dessa plusgrader ena dagen och minus nästa, är rena döden för min kropp. Och kanske borde jag ta mig i kragen och söka för min värk? Men vet inte riktigt när jag skulle ha tid med det ;)

Ska iaf försöka genomföra städningen jag hade tänkt. För hemmet är i behov av det då golven är grusiga och smuliga. Och Duschning står på schemat idag, det är ett måste. För lilleman med, då han nu inte fått duscha på några dagar då han haft feber. Så idag ska det ske! Och mer då? Ja vi får se. Men som det känns nu blir det inte många fler knop än så idag. Plockar nog fram lite pyssel sen, kanske kan man få Anton att vilka göra julkort? :) Eller så slänger jag ihop en trolldeg kanske? Vi får se.

Försöker fortfarande smälta det overklige beskedet. Och jag funderar fortfarande över ifall man ska berätta för Anton eller inte. Ni med sjuka barn, har ni berättat för dom? Från början? Eller senare när det varit bättre läge? Han äter ju medicin nu, men det är inget han är medveten om ännu, då läkaren tyckte att vi bara skulle gömma den i hans yoghurt. På ett vis känns det fel att inget säga, och på ett vis känns det som att det är bäst så. Lite kluven känner man sig. Han skulle nog inte förstå vad hans sjukdom innebär, och om han vet att han får medicin, kommer han vägra den då? Nu har det som sagt fungerat väldigt smidigt när han tar medicinen med lite yoghurt, han är inte ens medveten om det. Oj vad svårt det är ibland!

Nej, dricka färdigt morgonkaffet, och sen sätta fart! Det går dock inte fort idag då kroppen gör så ont. Den värker till och med när jag sitter ner, helt stilla. Suck.