Godmorgon Onsdag! Det har varit lite mycket nu några dagar. Så jag har inte riktigt haft ro att sätta mig ner och blogga. Jag har velat blogga, men har varit så ofantligt trött. Har helt enkelt inte orkat slå mig ner och blogga. Har knappt orkart vara på facebook, där jag i vanliga fall hänger rätt flitigt ;)

Så vad har vi gjort på sistone?! Antons operation av rör i öronen, klarade vi ju av utan problem. Och han är helt enkelt en helt annan kille nu efter operationen, och då är det ju inte ens en vecka sedan han gjorde den. Anton är glad och harmonisk och går omkring och ler och är glad, mest hela tiden. Och jag blir så varm i mammahjärtat! Han är så mysig min  son! Och han kan springa runt nu utan att snubbla var och vartannat steg. Han kan till och med springa ute utan att snubbla ihjäl sig. Han har snubblat 2 gånger nu ute den senaste veckan, mot i vanliga fall två gånger per gång vi var ute ;) Och han känne rju att han klarar mer, så därför är han helnöjd. Så vi är tacksamma över att han fick göra denna operationen, det är redan såå värt det! Han har då förmodligen gått och haft tryck och småont i öronen hela tiden i övrigt, och då förstår jag att han inte kunnat haft humöret på topp. Men nu är hans humör på topp, och jag hoppas att det är här för att stanna! Att han sen är trotsigDeluxe just nu, det har ju inte med öronen att göra! ;)

Och i måndags, hade vi tid uppe på neurologen för lilleman. Då var det dags för ett nytt EEG, som vi åkte dit och satte på massor med pluppar med sladdar på hans huvud, och en mössa ovanpå det så det skulle hålla sig på plats. Och han var mäkta stolt över sin mössa må ni tro. Så dagen efter när det var dags att ta av den så ville han ha kvar den ;)

Efter sjukhusbesöket åkte vi hem till en kompis för att titta på hennes nyinköpta små vänner. Och Anton tyckte såklart att dom var supersöta och gosiga. Så han ville att jag skulle ta kort på honom med kaninen, när han hade fina mössan på. Självklart kunde jag göra det! Här sitter han med lilla kaninen i famnen och ser nöjd och busig ut ;)  

Det gick jättebra för Anton med EEG mätningen i hemmet. Dock var det lite jobbigt att hålla reda på den där väskan han skulle ha med sig överallt. Han kunde ju inte liksom lämna den heller, för då släpades den ju efter honom. Men han förstod det där bra, att han behövde ha väskan på axeln och ha den med vart han än gick. Men natten såg jag framför mig som katastrof. Tänkte HUR ska det gå att sova med den där väska och alla sladdarna?! Men jo, det gick väl helt okej ändå, första delen av kvällen sov han lugnare än på väldigt länge. Men sen vaknade han till på natten och hade svårt att somna om, och han ville sova mellan mamma och pappa. Så vi låg alla tre i vår säng + den där väskan som skulle med överallt. Låt oss bara säga att det var skönt att lämna tillbaka den igår ;) Så nu kan vi det där också, det behöver vi inte göra om ;)

Jag blir ständigt förundrad över vilken FANTASTISK son jag har. Hur han bara accepterar läget med operationer och EEG undersökningar och läkarbesök och allt vad det är. Jag är så stolt över honom så det finns inte ord stora nog! Han är så enormt duktig! Och han bara accepterar läget, det är såklart han inte tycker det är kul alla gånger. Men varje gång vi är på väg från sjukhuset eller vårdcentralen eller vad det nu är så säger han att "Det gjorde ju inte ont, jag är ju inte ledsen, jag är ju så glad nu!" :) Älskade lilla barn, mamma är så stolt över dig! Och nu håller jag alla tummar och tår att du ska få hålla dig frisk, så vi slipper alla dessa besök fram och tillbaka.

För hur stolt man än är, så gör det förbaskat ont att se sitt barn sjukt. Se sitt barn sövas, se sitt barn genomgå undersökningar av olika dess slag, som man tycker att en snart 3 årig kille inte ska behöva genomgå. Men våra band blir bara starkare, hela familjens, efter allt vi gått igenom. Och det finns ingenting jag inte skulle göra för min familj!

Nu har vi precis ätit middag. Sitter här och dricker en god kopp kaffe efter maten nu. Och det är minsann inte heller helt fel. Idag blev det kålpudding med kokt potatis och en skvätt lingonsylt till, så himla gott! Känns som att jag skulle kunna äta det varje dag om jag fick! Men då skulle det väl förmodligen inte vara så gott som det är. Fina grejer det! Och det bästa av allt är att hela familjen tycker om det! Anton är ju rätt kräsen i vissa perioder med vad han äter. Och maträtter som han inte vet vad det är, som han inte känner igen, det äter han inte. Haha men kidneyböner, som vi faktiskt inte ätit så ofta hemma, det älskar han och stoppar i sig på en gång, haha dom är roliga dom små liven!

Har inte gjort så många knop idag. Tvättat en maskin tvätt, och tagit ner den torra tvätten från torkstället, men jag har inte kommit mig för att vika allt och lägga in i garderoberna ännu. Men det kommer väl, dagen är ju inte slut än ;) Just nu vill jag bara sitta här och känna lugnet. Vi sitter i soffan och pyser alla tre. Nu är det helg! :)

Ringde dagis idag och ändrade lillemans dagistider. Från och med nästa vecka kommer han gå tisdag, onsdag och torsdag mellan kl 9-14. Nu blir han ett 15-timmars barn igen. För nu är min tid på cafeét över. Tråkigt, missade ju hela sista månaden pga alla sjukor vi haft. Denna veckan var sista veckan där, och vi har varit hemma hela veckan pga att jag verkligen inte kunde riskera att Anton skulle bli sjuk och vi skulle behöva skjuta upp operationen. Och det gav ju resultat, nu är han ju opererad. Nu håller vi bara tummarna att rören hjälper! Känns iaf skönt att ha ändrat hans dagistider. Det innebär mer tid tillsammans! Men vi får se hur länge det blir så, väntar på att höra vad som ska ske härnäst. Bara vänta och se.

Känner mig rastlös mest hela tiden. Vill helst hela tiden ha någonting att göra. Men börjar inse att man kan faktiskt sitta still och njuta av en kopp kaffe också, eller ett tvprogram. Att världen inte går under. Men det där dåliga samvetet kommer ju och biter en i arslet när man sitter och latar sig ;) Men nu ska jag lata mig lite till, innan jag tar tag i något att göra!

Trevlig helg på er!

Jag är helt obotligt trött just nu. Väntar på att maten ska sjunka ner en bit i magen, så att jag kan göra mig lite kaffe sen. Så kanske jag kan bli iaf en liten smula piggare sen. Vi får se.

Idag var dagen D, vad gällande rören i Antons öron. Vaknade alldeles för tidigt i morse. Ville faktiskt inte alls kliva upp så tidigt. Men Anton var redan vaken, så det var bara att kliva upp. Han skulle ju duscha och sånt på morgonen, och inte äta frukost, vilket han tyckte var jättetråkigt. Jag var nog elaka mamman enligt honom. Men ska man opereras så ska man, då får man inte äta innan. Men han försökte fint med både det ena och det andra. Och om han nu inte kunde få en smörgås, så kunde han väl iaf få en liten liten pepparkaka, haha lillesöt, mammas älskade skatt! Och där stod man och kände sig som en påse skit. Kändes jobbigt att inte kunna ge sitt barn frukost, han bad ju så snällt om det, och man märkte på honom att han ju var hungrig. Men det gick bra ändå, han verkade förstå att just denna morgonen, fick man inte äta någon frukost. Och jag åt ingen själv heller, inte bra jag vet, men hade verkligen inte hjärta att äta själv när han inte fick, så nej ingen frukost för någon av oss ;)

Vi åkte en lite tidigare buss till sjukhuset, och bra var väl det för det var verkligen smockfullt på bussarna. Och det var en hel del förseningar, vilket det alltid är med bussarna den tiden på morgonen. Men vi kom med, och hann fram ganska precis i tid till sjukhuset. Och väl där fick vi träffa en läkare, som tyckte att Antons ögon såg jättebra ut, men motvilligt kunde han ju ändå utföra operationen som planerat sa han. Och jag tänkte att JA klart han ska få operera öronen, dom som bråkat så mycket! Men enligt läkaren såg han ingen vätska bakom trummhinnorna, och dom rörde sig bra när dom blåste med lite luft i öronen. Så där satt jag och kände mig dum, ville att min son skulle opereras fastän den läkaren ansåg att det egentligen inte behövdes.. 

Sen fick vi komma in i ett litet litet rum. Där Anton fick lite lugnande innan operationen. Och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Han blev ju alldeles lullig och småfull, skrattade åt allt och kunde inte ens sitta upp.Frågade hur han mådde, och han sa att han mådde bra, och så log han stort. Och efter lugnande så var han inte så rädd för sjukhusmiljön länge. Annars är han rätt nervös nu förtiden så fort vi kommer till ett sjukhus. Han är LIVRÄDD för att dom ska sticka nålar på honom.. Mammas älskade skatt!

Sen kom dom och sa att det var dags för operation. Så jag fick bära in honom i operationssalen. Och där gick det hela rätt fort, dem sövde honom med en mask. Och det var riktigt jobbigt att se på. Visste ju inte vad jag hade att vänta innan, var inte det minsta förberedd på vad man skulle få se där inne. Vet ju att han inte var direkt medveten om vad som hände, och att han inte kommer ihåg något för han hade ju fått lugnande innan. Men illvrålet, paniken, och hur han låg och vände och vred på sig, det var vidrigt jobbigt. Och det kändes på något vis som jag förrådde honom.. Jag ville bara ta honom i min fam och springa därifrån.. Men istället gick jag därifrån, med tusen tankar och känslor. Kunde inte alls slappna av, det kändes som flera timmar han låg där inne. Och sen äntligen kom läkaren ut och berättade hur det hade gått. Och han kom ut och såg jättenöjd ut, för trotts allt hade det funnits en del vätska bakom trummhinnorna, som han inte såg under undersökningen. Så det var minsann inte alls i onödan, erkände han. Och han såg ja helt enkelt jättenöjd ut. Han berättade att Anton har blåa fina rör i öronen. Och att ena röret hade varit lite svårt att få på plats, men nu sitter dom där. 

Så nu har Anton äntligen sina rör i öronen. Och jag hoppas att hans kropp inte stöter bort dem på en gång. Och jag hoppas att han får bli friskare nu.

Dock upptäcktes något mer, senare på uppvaket. Och det är att Anton inte andas så bra genom lilla näsan. Det är något jag egentligen lagt märke till själv hemma också, bara det att vi haft så himla mycket annat att tänka på. Andra "mer akuta saker". Men när dom sa det där, med andningen så var det flera pusselbitar som föll på plats. DÄR är ju svaret på många frågetecken som jag haft. Hur han kan vara konstant förkyld.. Vilket inte är det det handlar om, vet jag ju nu. Att han är konstant trött, det blir ju helt logiskt nu! De pratade om körtlar bakom näsan, när jag var liten hette det polyper, men man säger tydligen inte så längre. Jag själv opererade bort polyper bakom näsan när jag var liten. Så risken finns att även Anton behöver göra det. Och det ska kollas upp. Men dessa körtlar bakom näsan gör så att han andas inte som han ska när han sover, eftersom han andas genom näsan när han sover. Har på senare tid, speciellt senaste veckorna uppmärksammat att han andats konstigt, och med små uppehåll under nätterna. Och det har kännts så skrämmande, och nu verkar vi ju fått svaret på vad det beror på. Och vi ska ringa och konsultera en läkare ang detta. Så kanske blir det en till operation, om han kanske inte rent av kan bli hjälpt av nässpray, läste lite om det på nätet, och det verkar hoppfullt. Vi får se vad läkaren säger iaf. Är ju INTE bra att han inte kan andas ordentligt när han sover, och uppehållen känns ju också läskigt. Så detta ska vi ta tag i snarast. Det förklarar ju varför han är så trött jämt!

Nu ska jag och Anton fixa ihop en liten adventsgran. Har lovat honom det! Så det ska vi pyssla med nu, och sen blir det kaaaaffffffeeee!

Jag släpade mig ut i förrådet för att ta in lite julgrejer. Så jag har faktiskt allaredan bytt till julgardiner! Haha och jag tänker inte skämmas för det inte ;) Det blir ju så myspysigt. Men det är också i stort sett det enda juliga som kommit fram idag, och någon liten duk. La på julvaxduken på bordet också. Jättemysigt och fint. Speciellt med tanke på att vår bordsskiva har gjort sitt nu! Blir till att köpa en ny vaxduk när julduken inte duger längre. Det är inte ens kul att sitta och äta vid bordet längre utan duk, haha.

Anton tjatar om att vi ska ta fram GRAAAAAANEN NUUUU! Och han ska ha en stooor gran och det ska ligga julklappar under, haha älskade barn! Han är så ivrig inför julen, han längtar efter granen och julklapparna. Hoppas man lyckas skrammla ihop iaf några fina julklappar till honom. Vi vuxna struntar i det där med julklappar. Vi tycker att julen är mer barnens högtid, och det är så det är tycker jag iaf! Vi vuxna är nöjda om vi får umgås, äta lite god mat och ha det allmänt mysigt!

Nu har vi nyligen ätit lite sent mellanmål, mannagrynsgröt!! Muuums vad gott det var! Det var säkert 5 år sedan jag åt det sist. Hoppa bara magen tollererar det, har ju inte provat det efter operationen. Men hittills går det bra. Nu njuter vi av en kopp kaffe. Vad skulle man göra utan kaffe?! Ska snart ta och dammsuga och torka golven. Vill som sagt göra bort så mycket som möjligt nu innan morgondagen, så kan man bara mysa och ta det lugnt med Anton efter hans operation. Slippa stressen över alla måsten liksom. Det blir bra!

Jag och Anton har bakat pepparkakor också. Dock blev dom inte så himla bra. Men Anton tyckte dom var goda :) Dock ledsnade han fort på att baka pepparkakor, så jag stod där ensam kvar och kavlade :P

Nej, snart är kaffet slut, och då ska jag sätta fart här. Dammsuga, torka golven, ta reda på lite ren tvätt, kanske starta en maskin tvätt också. Och så ska vi komma på någon middag också. Någon som har förslag?!

Himlarns vad tråkigt väder det är ute idag. Grått, blött och tråkigt. Så det blir en innedag idag. Dels för att Anton är snorig och hostig, och jag hoppas innerligt att det hinner gå över till imorgon. För imorgon är det operation för honom, om dom nu tillåter det när han är småsnorig och så. Håller tummarna!!

Plockar och donar lite här hemma idag. Tänkte väl försöka städa lite. Så slipper man det imorgon, och man kan bara mysa och ta det lugnt efter Antons operation. Och så är jag himla sugen på att börja julpynta och sånt. Inte för att vi har så himla mycket julpynt då, men det lilla vi har vill jag ställa fram. Dock saknas det ju snö utanför.. Snö snö snö, stämningen infinner sig inte helt hundra. Kanske skulle man slå igång lite julmusik och så, och bara pynta så kanske känslan kommer. För man får väl börja tjuvstarta pyntandet redan nu?! Det är ju snart första advent. Och eftersom man inte vet hur pigg Anton kommer vara efter operationen, så kan man lika gärna passa på att pynta nu. Men måste ju som sagt städa en smula först. Dammtorka och dammsuga och kanske svabba av golven också.

Och så funderar jag på att kleta lite färg i håret. Dags att färga bort utväxten, och allt det gråa ;) Jaa, för jag är faktiskt lite gråhårig! Suck.

Hemmadag idag. Och det är inte för att vi är speciellt sjuka eller så. Lilleman är en smula snorig och lite tröttare än vanligt. Och jag vill inte att han ska gå på dagis och härja bland alla baciller då. Det vore så himla typiskt ifall han blev sjuk nu när han ska opereras på Torsdag. Känns lite overkligt att det är dags för hans operation nu. Det är ju bara 3 dagar kvar. Och jag känner mig lite nervös inför det hela. Inte själva operationen, men över det faktum att han ska sövas. Det känns skrämmande. Men det får man väl med som bonus med att vara mamma. Är nog säkert fler mammor än mig som blir smått panikslagna på insidan när dom små behöver sövas. Men jag vet ju att han behöver den här operationen. Så att han får slippa alla öroninflammationer någon gång. Vi håller alla tummar och tår som vi har.

Sitter och funderar över om man kan börja pynta lite redan nu? Det kliar i fingrarna på mig. Vill plocka fram julsaker redan nu. Inte för att jag har någon direkt julstämning eller så. Men det är ju faktiskt första advent på söndag. Och om man plockar fram redan nu så kanske känslan hinner infinna sig, vem vet. Men det saknas ju snö utomhus. Det är ju bara regnigt och blött, i november! Det är sånt jag inte är van som, som norrlänning ;)

Har inte gjort så många knop i helgen. Städat en del här hemma, vilket det känns som att det behöver göras rätt ofta ;) Och så gick vi över till en vän på fika, himla trevligt! Och vi klarade av stunden där utan att lilleman rev stället. Mammas älskade skatt börjar bli stor kille! Tänk att han är 3 år om 2 månader. Det känns helt sjukt, gud vad tiden går fort.

Sitter här och funderar på vad jag ska göra med mitt hemska hår. Kan ju säga som så att mitt hår är allt annat än fint nu efter operationen. Ca 1 månad efter jag opererat mig så började jag lossa hår som en gnu. Det fullkommligt bara rasade av skallen. Så tunnt hår som jag har nu har jag nog aldrig någonsin haft. Är inte alls van vid att ha så här tunnt och tråkigt hår. Är van att ha jättetjockt hår. Och så är det ju vissa dagar som håret känns mer som svinto än som hår. Står som en riskbuske på skallen, och det känns inte såå himla kul faktiskt. Ända gångerna då håret är fint är de första veckorna efter att jag har färgat det. Men kan ju inte färga håret en gång i veckan liksom, blir ju dyrt. Och jobbigt med för den delen. Så jag vill gärna ha tips, vad ska jag göra med mitt hår?! Klippa? Raka av?! Ignorera?! Mitt hår som jag tappat är ju på väg att växa ut igen, och det känns ju bra. Mindre charmigt dock då det står 4-6 cm långa hårstrån rakt upp på huvudet, speciellt då det är nytvättat. Skulle så gärna vilja ha allt lika långt, men då får jag ju jättekort hår. Men skulle vilja ha allt i samma längd och sen spara ut. Men jag är lite rädd inför att bara kapa av det. Som det är nu har jag håret uppsatt hela tiden för att jag orkar inte med att se eländet. Och det känns ju faktiskt också tråkigt, då det blir världens tunnaste och mesigaste toffs. Så kom igen nu, hjälp mig! Vad ska jag göra med mitt hår?!

Nej, nu ska jag fundera vidare på ifall jag ska gå ut i förrådet och hämta in lite pynt eller inte.

Började dagen på ett mindre trevligt sätt. Anton hade kissig blöja, så han sprang och hämtade en ny, vilket kändes jättebra ju, för då slapp jag masa mig upp själv just den sekunden ;) Det jag dock inte var beredd på var att när han tagit av sig den kissiga blöjan, och tagit på den torra, så kastade han den kissiga rakt i ansiktet på mig. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det gjorde ju jätteont! Så jag valde att se lite sur ut istället. Sen fick jag många kramar och så sa Anton "ber om ursäkt mamma", haha älskade söta lilla barn! Meeen nu i efterhand kan jag väl kanske se något roligt i det hela, inte varje dag man får vakna till av att få en kissblöja i ansiktet ;)

Sitter här och dricker mitt morgonkaffe. Är inne på andra koppen för dagen. Men känner ändå inte att jag fått nog. Skulle vilja ha en kaffekopp jämte mig som fyllde på sig själv hela tiden, det skulle vara något! Jag känner mig trött och slut på, så kaffe behövs verkligen!

Vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag, återstår att se. Men som det känns just nu så blir det inte många knop. Är ju som sagt trötta och så. Men något kul kanske vi ska få till :)

Fredag idag. Det innebär helg. Undrar vad som sker denna helgen då?

Drömmar, vad betyder dom egentligen? Nu menar jag inte dagdrömmar, som man till stor del styr över själv. Nu menar jag de drömmar man drömmer på nätterna. Vad vill dom säga till oss? Jag undrar över det väldigt ofta. I natt hade jag en mindre angenäm drömn. Och jag kan inte sluta att undra vad den ville mig, vad betyder den? Får kanske ta och googla lite på drömmars betydelser. Undrar hur länge denna drömmen kommer hålla sig kvar. Är det något som ska bearbetas? Isf vad? Eller är det bara ett sätt att förbereda sig på det verkliga livet? På sånt som kan hända, så att man inte "flippar ur" ifall det verkligen skulle hända? Tänker inte gå in på vad drömmen handlade om. Men jag kan säga som så att mitt hjärta skulle sluta slå för ett tag, om drömmen blev sann. Nåväl,

Här har vi ännu en hemmadag, jag vet inte för vilken dag i ordningen. Måste ta och komma iväg på jobbet igen. För annars kommer det kännas väldigt ångestfyllt att bege sig dit bort. Imorgon ska jag verkligen försöka. Ska ladda busskortet imorgon och ta mig iväg, jag ska jag ska jag ska. Men det är många tankar och känslor, det är det. Jag är väl inte helt pigg från förkylningen än heller, men hostan kan sitta i länge, och jag nyser inte alls lika mycket längre. Det verkar vara mest värken som är ihärdig nu. Har så oändligt ont i kroppen. Men får trottsa värken och försöka ta mig iväg ändå. Jobbar ju ändå inte så långa dagar.

Ska försöka vila idag, ladda batterierna inför morgondagen. Så kanske man har lite mindre ont i kroppen imorgon. Men det är ju lättare sagt än gjort, när man ändå är hemma vill man ju passa på att göra saker i hemmet, jag är sån iaf. Men ska försöka att inte göra allt för mycket idag. Kanske bara dra dammsugaren ett varv, det behövs ju faktiskt göras varje dag.