Vi ska nog klä på oss snart och gå ut och känna lite på snön. Först lite kaffe bara. Får försöka skynda oss med kaffet bara, så vi hinner ut innan det är helt mörkt. Vi ska ut och posta ett brev. Så en liten promenad passar bra! Vill så gärna hinna känna på snön, innan den försvinner, för den kommer inte ligga kvar länge.

Trodde nog att jag skulle rusat ut med en gång i morse när jag såg att det var snö. Men än så länge har vi varit inne hela dagen. Jag och Anton har dock öppnat balkongdörren och stått och tittat på när det snöade som mest. Han blev så lycklig. För nu är det vinter! Säger han, för nu är det snö ute, och då är det bara så att det är vinter! Sådetså ;)

Fick Anton att sova hyfsat tidigt idag ändå. Trodde det skulle vara helt kört när vi sov så länge i morse. Men han var jättetrött ändå. Och gick och sparkade på saker och betedde sig allmänt illa. Så vi gick och la oss, och jag blev elaka mamman, för han var ju minsann inte alls trött. Sen låg han och gnuggade ögonen, gäspade stort och sa att han var ju vaken nu, han var ju inte trött, lillesöt. Vi låg där i sängen och myste och visst somnade väl han! Hihi, jag visste ju att han var trött. Och när han vaknade så var han glad och kom upp och sa att man mååååste sova om man ska orka gå ut till snön sen. Han är så otroligt klok min älskade son! Mammahjärtat värms såå!

Medans Anton sov passade jag på att plocka upp alla leksaker som låg överallt. Dammtorkade osv. Så nu är det lite dammsugning och golvtorkning kvar. Och det gör jag sen, efter vi varit ute i snön. Om jag orkar, annars blir det imorgon. Försöker, efter att folk sagt åt mig, att slappa också. Att man behöver få vila lite också, så jag övar på det ;)

Sitter och funderar på om jag ska orka mig iväg till sjukhuset imorgon bitti eller inte. Antingen imorgon eller på fredag. Dags för nästa injektion. Den första fick jag i måndags. Och jag ska få 2 gånger i veckan i 3 veckors tid. I arslet! Eller ja det var snarare höften, fastän dom sa rumpan först :P Nåväl. In i kroppen ska dom. Och jag skulle med största sannorlikhet bli lite piggare också. Men förmodligen inte förrän jag hade fått alla 6 injektioner. Så det är väl bara invänta piggheten. Och jag hoppas jag blir av med den bortdomnade foten. Har kanske hunnit gått med det för länge också, borde sökt för länge sedan. Ska även få näringsdrycker tydligen. Uh, vet inte alls hur dom smakar eller så. Blir spännande att se.

Nej, nu ska jag dricka det där kaffet. Sen ska vi klä på oss och försöka hinna känna lite på snön, innan den försvinner. Hoppas vi hinner!

Godmorgon! Kan ju börja med att tala om att vi fick sova till kl 9 idag här hemma! Jag minns ärligt talat inte när det hände sist, då hela familjen sov så länge. Det gjorde sitt att vi var vakna så länge igårkväll. Vet inte om Anton någonsin varit vaken så sent någon gång innan. Men sovrutinerna blir helt enkelt uppochnedvända när han har feber. På dagtid får han sova när han behöver när han är sjuk. Och då blir det ju nästan automatiskt att han blir uppe sent på kvällen. Men det var riktigt skönt att sova till kl 9. Och nu får vi se om det blir någon dagvila för honom idag eller inte. Det beror helt på hans behov. Men just nu är han pigg! Han hade ingen feber när vi klev upp heller, hoppas det håller sig så!! Hoppas hoppas hoppas.

Igår tog vi en riktig slappardag. Spenderade större delen av dagen i soffan. Vi behövde nog det. Den enda nytta jag gjorde var att bädda rent i sängarna, tvätta en maskin tvätt och sen hängde jag den. Och så lagade jag mat till oss såklart. Men annars var det bara slappa. Men tror inte jag klarar av att ta en till sån dag. Det kliar i fingrarna efter att städa. Golven är smuliga och dom måste dammsugas, gärna torkas också. Vi får se vad jag lyckas åstakomma under dagen.

Tänkte bjuda på några bilder från den senaste veckan här. Känns ju som att jag är så dålig på att bjuda på bilder nu för tiden. Får försöka bättra mig! Det är ju roligt med bilder!

Anton och pappa sitter och ritar, själv lagade jag nog mat medans dom ritade.

Massa utelek och bus. Glad kille som får vara ute och leka. Det är så kul att se lyckan i ögonen på honom när han får vara ute och leka. Det kommer helt klart bli mycket mer utelek här framöver. Han ska bara få bli frisk först! Sen kan inget hindra oss!

Sist men inte minst, Anton som spexar runt i den fina tröjan som hans mormor har stickat till honom. Han var så mallig över att mormor gjort tröjan till honom. Och så ville han åka till henne någon gång!

Och det finns fler som Anton vill åka till någon gång. Att han kommer ihåg alla dessa människor vi hälsat på, det är roligt! Tänk om han kunde dela med sig lite av sitt minne ;) Igår kväll så sa han att han ville til Ammarie! Moster AnneMarie, det är min moster det. Och han ville ju åka till henne, för det är "kult" där, med alla leksakerna! Hihi, älskade lilleman!

Jag kommer lösenordskydda vissa inlägg. Och jag tänker väl inte ge någon förklaring till varför.
Det är bara för att det känns bäst så. Jag vet inte vilka av er som har lösenordet och inte.

Det går bra att fråga om lösenordet ifall ni vill ha. Men då har jag iaf lite kontroll över vilka som läser. 

Denna dag känns så väldigt overklig. Har föreställt mig denna dag länge, sett den framför mig. Och det var inte alls så här det skulle bli, det var inte det. Jag hade förberett mig på båda delarna såklart. Men ändå, kunde nog inte vara helt förberedd ändå. Kan man någonsin det?

Jag hade sett framför mig hur vi kom dit och pratade med läkaren. Och hon skulle naturligtvis svara att allt såg bra ut. Och att vi tyvärr får leva med att han kan få fler feberkramper. Det var vad jag hade väntat mig. Hade ju såklart innerligt hoppats på att allt skulle vara helt normalt.

Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur det skulle kännas att få beskedet om att min son har epilepsi. Hjärtat slutade slå för en stund. Hörde jag rätt? Har min son epilepsi? Det var ju bara feberkramper, det har dom ju sagt hela tiden, i snart 2 års tid. Samtidigt som jag blir lättad över att få veta vad det beror på, varför han haft så oändligt många feberkramper, samtidigt blir jag så ledsen, av hela mitt hjärta. Att min älskade son ska vara sjuk. Det vrider sönder hela mammahjärtat, smulas sönder, rivs ner, förstörs..

Min son har epilepsi. Det stod där, svart på vitt. Och självklart är det ju inte den allra hemskaske sjukdommen man kan drabbas av. Men den är nog så jobbig. Men vi kan lära oss leva med det. Kändes ju bra att höra att det med största sannorlikhet kommer växa bort iaf. Men det var förbannats tungt att höra. Behöver fortfarande fundera över om jag hörde rätt. Det känns så himla overkligt. Så himla himla overkligt.

Men samtidigt faller många pusselbitar på plats. Vissa beteenden och händelser som jag funderat över. Nu vet jag. Det beror på epilepsin.

Nu tänker jag tillåta mig själv att känna mig en smula ledsen över beskedet. Och sen när jag varit ledsen färdigt. Då tar vi bara nya färska steg mot framtiden. Vi klarar det här, det vet jag! Det är väl inte konstigt att man blir en smula ledsen? När man får veta att det allra finaste och käraste man har i den här världen, är sjuk.

Ännu en ny dag. Går längre och längre in i December månad, men tittar man ut ser man inte minsta lilla som skulle kunna ens påminna om December. Så tråkigt. Jag vill ju ha snö, när kommer vi få lite snö?

Jag och lilleman har en riktig slapparmorgon. Men då kommer det dåliga samvetet krypandes. Känns som jag borde städa och plocka och dona istället för att bara sitta i soffan och mysa. Men å andra sidan så är väl lite mystid med sonen aldrig fel! Det är vi värda!

Vet inte riktigt vad vi ska göra idag. Får man ta en heldag i soffan? Det är det enda jag har lust med just nu. Men ute är det sol, dock blåsigt. Så blåser det inte allt för mycket när Anton har vilat, så klär vi nog på oss och går ut en stund. Så han får rasa av sig lite. Kanske skulle även jag vila en stund när Anton ska vila sen. Jag är ju faktiskt lite trött nu när jag känner efter. Blev inte många timmars sömn i natt.

Ska kanske kasta ihop en trolldeg också. Så det finns något att göra på eftermiddagen ifall det är för blåsig ute. Ja, det blir nog bra! Alltid bra att ha en reservplan.

Maktlöshet. Det är en känsla som jag bär på väldigt väldigt ofta. Alldeles för ofta. Och det är tungt att se tecken minst ett par dagar i förväg, och ändå kan man inte göra någonting alls. Jag kan inte förhindra saker och ting, fastän jag ser vad som komma skall. Och det är oerhört frustrerande. Jag vet ju att det inte är mitt fel, men kan ändå inte låta bli att bli arg på mig själv. Arg för att jag faktiskt inte kan göra något.

Bitter? Jag?! Nej inte ett dugg....

Ja, det ska då föreställas vara 1 December idag. Men utomhus finns inte ett spår över att det skulle vara december över huvud taget. Nej det syns inte ett smack faktiskt. Ska det vara så?! Vart är min snö? Vart är min vinter?! Det ska inte vara 7 plusgrader i december. Det måste ju ha blivit jättefel någonstans.

Ska strax göra lilleman klar för dagis. Sen ska vi traska iväg, ta med soporna ut, så är det gjort sen. Och min son älskar faktiskt att få hjälpa till att slänga soporna. Hur man nu kan se det som ett nöje ;) Och sen ska jag hem och fixa lite, städa behöver jag inte göra för det gjorde jag igår. Och sen ska jag hinna duscha och lite sånt innan jag sedan ska iväg till arbetsförmedlingen. Ska få information om något projekt jag kanske ska få gå med i. Så det ska ju bli lite spännande.

Jag bakade lussekatter för första gången i mitt liv, häromdagen. Och ja, det smakade lussekatter! Men hade gärna fått smaka ännu lite mer saffran, så då vet jag det till nästa gång, att man kan klämma ner liite mer än receptet säger. Men det såg minsann inte ut som lussekatter :D Haha, så jag tror inte jag bjuder på någon bild på dom ;) Frågan är bara vem som ska äta upp allihopa?! För jag äter ju inte så mycket sånt längre, kanske tar en halv eller så någon gång. Har faktiskt fått stoppa nästan alla i frysen, och det blev ju ett gäng. Nåväl, gott att finna när man är sugen på något! Och så kan man ju plocka fram ifall man får främmande. Om man nu vågar visa upp dom för någon ;) För som sagt, dom ser inte alls ut som dom ska :P

Ska försöka hinna med att blogga lite mer senare. För jag har saknat att blogga och skulle kunna sitta här och skriva i all evighet, men det går ju inte. Inte nu när vi har lite att stå i innan Anton ska på dagis. Men kanske hinner jag skriva något inlägg senare. Om jag kommer på vad jag ska skriva om ;) Ska rota igenom krameran också och så ifall jag har någon bild att bjuda på. Roligare med inlägg med bilder kanske? Vad tycker ni?

Har även några kommentarer jag måste svara på och godkänna. Har inte tagit mig tid att göra det ännu, men det kommer!

Ha en bra dag allihopa!