Jag är helt obotligt trött just nu. Väntar på att maten ska sjunka ner en bit i magen, så att jag kan göra mig lite kaffe sen. Så kanske jag kan bli iaf en liten smula piggare sen. Vi får se.

Idag var dagen D, vad gällande rören i Antons öron. Vaknade alldeles för tidigt i morse. Ville faktiskt inte alls kliva upp så tidigt. Men Anton var redan vaken, så det var bara att kliva upp. Han skulle ju duscha och sånt på morgonen, och inte äta frukost, vilket han tyckte var jättetråkigt. Jag var nog elaka mamman enligt honom. Men ska man opereras så ska man, då får man inte äta innan. Men han försökte fint med både det ena och det andra. Och om han nu inte kunde få en smörgås, så kunde han väl iaf få en liten liten pepparkaka, haha lillesöt, mammas älskade skatt! Och där stod man och kände sig som en påse skit. Kändes jobbigt att inte kunna ge sitt barn frukost, han bad ju så snällt om det, och man märkte på honom att han ju var hungrig. Men det gick bra ändå, han verkade förstå att just denna morgonen, fick man inte äta någon frukost. Och jag åt ingen själv heller, inte bra jag vet, men hade verkligen inte hjärta att äta själv när han inte fick, så nej ingen frukost för någon av oss ;)

Vi åkte en lite tidigare buss till sjukhuset, och bra var väl det för det var verkligen smockfullt på bussarna. Och det var en hel del förseningar, vilket det alltid är med bussarna den tiden på morgonen. Men vi kom med, och hann fram ganska precis i tid till sjukhuset. Och väl där fick vi träffa en läkare, som tyckte att Antons ögon såg jättebra ut, men motvilligt kunde han ju ändå utföra operationen som planerat sa han. Och jag tänkte att JA klart han ska få operera öronen, dom som bråkat så mycket! Men enligt läkaren såg han ingen vätska bakom trummhinnorna, och dom rörde sig bra när dom blåste med lite luft i öronen. Så där satt jag och kände mig dum, ville att min son skulle opereras fastän den läkaren ansåg att det egentligen inte behövdes.. 

Sen fick vi komma in i ett litet litet rum. Där Anton fick lite lugnande innan operationen. Och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Han blev ju alldeles lullig och småfull, skrattade åt allt och kunde inte ens sitta upp.Frågade hur han mådde, och han sa att han mådde bra, och så log han stort. Och efter lugnande så var han inte så rädd för sjukhusmiljön länge. Annars är han rätt nervös nu förtiden så fort vi kommer till ett sjukhus. Han är LIVRÄDD för att dom ska sticka nålar på honom.. Mammas älskade skatt!

Sen kom dom och sa att det var dags för operation. Så jag fick bära in honom i operationssalen. Och där gick det hela rätt fort, dem sövde honom med en mask. Och det var riktigt jobbigt att se på. Visste ju inte vad jag hade att vänta innan, var inte det minsta förberedd på vad man skulle få se där inne. Vet ju att han inte var direkt medveten om vad som hände, och att han inte kommer ihåg något för han hade ju fått lugnande innan. Men illvrålet, paniken, och hur han låg och vände och vred på sig, det var vidrigt jobbigt. Och det kändes på något vis som jag förrådde honom.. Jag ville bara ta honom i min fam och springa därifrån.. Men istället gick jag därifrån, med tusen tankar och känslor. Kunde inte alls slappna av, det kändes som flera timmar han låg där inne. Och sen äntligen kom läkaren ut och berättade hur det hade gått. Och han kom ut och såg jättenöjd ut, för trotts allt hade det funnits en del vätska bakom trummhinnorna, som han inte såg under undersökningen. Så det var minsann inte alls i onödan, erkände han. Och han såg ja helt enkelt jättenöjd ut. Han berättade att Anton har blåa fina rör i öronen. Och att ena röret hade varit lite svårt att få på plats, men nu sitter dom där. 

Så nu har Anton äntligen sina rör i öronen. Och jag hoppas att hans kropp inte stöter bort dem på en gång. Och jag hoppas att han får bli friskare nu.

Dock upptäcktes något mer, senare på uppvaket. Och det är att Anton inte andas så bra genom lilla näsan. Det är något jag egentligen lagt märke till själv hemma också, bara det att vi haft så himla mycket annat att tänka på. Andra "mer akuta saker". Men när dom sa det där, med andningen så var det flera pusselbitar som föll på plats. DÄR är ju svaret på många frågetecken som jag haft. Hur han kan vara konstant förkyld.. Vilket inte är det det handlar om, vet jag ju nu. Att han är konstant trött, det blir ju helt logiskt nu! De pratade om körtlar bakom näsan, när jag var liten hette det polyper, men man säger tydligen inte så längre. Jag själv opererade bort polyper bakom näsan när jag var liten. Så risken finns att även Anton behöver göra det. Och det ska kollas upp. Men dessa körtlar bakom näsan gör så att han andas inte som han ska när han sover, eftersom han andas genom näsan när han sover. Har på senare tid, speciellt senaste veckorna uppmärksammat att han andats konstigt, och med små uppehåll under nätterna. Och det har kännts så skrämmande, och nu verkar vi ju fått svaret på vad det beror på. Och vi ska ringa och konsultera en läkare ang detta. Så kanske blir det en till operation, om han kanske inte rent av kan bli hjälpt av nässpray, läste lite om det på nätet, och det verkar hoppfullt. Vi får se vad läkaren säger iaf. Är ju INTE bra att han inte kan andas ordentligt när han sover, och uppehållen känns ju också läskigt. Så detta ska vi ta tag i snarast. Det förklarar ju varför han är så trött jämt!

Nu ska jag och Anton fixa ihop en liten adventsgran. Har lovat honom det! Så det ska vi pyssla med nu, och sen blir det kaaaaffffffeeee!

 

Sara

24 november 2011 21:50

Måns hade också problem med körtlar så han opererades för ett par år sen och sen är han mycket bättre. Han är piggare och har lättare att andas, är inte lika "nasal" i talet heller plus att han knappt låter längre när han sover! OM det blir operation för Anton så går det säkert lika bra som med rören! =)

Kram

http://frokenmamsen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hohoho känns ju som att det var ett tag sedan man skrev här. Ska nog ta och kolla tillbaka lite över när jag skrev sist och så. Kommer bli spännande! Har ju ändå inte mycket för mig just nu. Inväntar bebbon som är beräknad IDAG! Hallååå, varsäru?! ...

Oj, det var eviheter sedan jag skrev här, tydligen. Men det är för att jag funnit ett annat ställe att blogga på. Får se om jag offentligör den andra bloggen eller inte. Det är skönt med en fristad. Men man vet aldrig. vi får som sagt se. Beror väl p...

Har haft bloggen låst ett par dagar. Hade tänkt göra om och så, i lite lugn och ro. Men nu är bloggen tillbaka, helt oförändrar. Så rolig är jag. Men jag orkade inte göra om den, så den får se ut här ett tag till. Under tiden har jag bloggat på ett a...

  Min älskade sötnos! Så himla söt och go!  

Här sitter jag och har precis kvällsfikat lite. Men känner mig ändå inte nöjd, så kanske slinker ner något mer innan kvällen är slut. Beror ju lite på hur länge till jag blir uppe också. Sitter här och känner mig som en enda stor äcklig HERPES hela j...