Direktlänk till inlägg 30 november 2011

30 November

Av Joanna Löfdahl - 30 november 2011 07:58

Godmorgon Onsdag! Det har varit lite mycket nu några dagar. Så jag har inte riktigt haft ro att sätta mig ner och blogga. Jag har velat blogga, men har varit så ofantligt trött. Har helt enkelt inte orkat slå mig ner och blogga. Har knappt orkart vara på facebook, där jag i vanliga fall hänger rätt flitigt ;)


Så vad har vi gjort på sistone?! Antons operation av rör i öronen, klarade vi ju av utan problem. Och han är helt enkelt en helt annan kille nu efter operationen, och då är det ju inte ens en vecka sedan han gjorde den. Anton är glad och harmonisk och går omkring och ler och är glad, mest hela tiden. Och jag blir så varm i mammahjärtat! Han är så mysig min  son! Och han kan springa runt nu utan att snubbla var och vartannat steg. Han kan till och med springa ute utan att snubbla ihjäl sig. Han har snubblat 2 gånger nu ute den senaste veckan, mot i vanliga fall två gånger per gång vi var ute ;) Och han känne rju att han klarar mer, så därför är han helnöjd. Så vi är tacksamma över att han fick göra denna operationen, det är redan såå värt det! Han har då förmodligen gått och haft tryck och småont i öronen hela tiden i övrigt, och då förstår jag att han inte kunnat haft humöret på topp. Men nu är hans humör på topp, och jag hoppas att det är här för att stanna! Att han sen är trotsigDeluxe just nu, det har ju inte med öronen att göra! ;)


Och i måndags, hade vi tid uppe på neurologen för lilleman. Då var det dags för ett nytt EEG, som vi åkte dit och satte på massor med pluppar med sladdar på hans huvud, och en mössa ovanpå det så det skulle hålla sig på plats. Och han var mäkta stolt över sin mössa må ni tro. Så dagen efter när det var dags att ta av den så ville han ha kvar den ;)




Efter sjukhusbesöket åkte vi hem till en kompis för att titta på hennes nyinköpta små vänner. Och Anton tyckte såklart att dom var supersöta och gosiga. Så han ville att jag skulle ta kort på honom med kaninen, när han hade fina mössan på. Självklart kunde jag göra det! Här sitter han med lilla kaninen i famnen och ser nöjd och busig ut ;)  


Det gick jättebra för Anton med EEG mätningen i hemmet. Dock var det lite jobbigt att hålla reda på den där väskan han skulle ha med sig överallt. Han kunde ju inte liksom lämna den heller, för då släpades den ju efter honom. Men han förstod det där bra, att han behövde ha väskan på axeln och ha den med vart han än gick. Men natten såg jag framför mig som katastrof. Tänkte HUR ska det gå att sova med den där väska och alla sladdarna?! Men jo, det gick väl helt okej ändå, första delen av kvällen sov han lugnare än på väldigt länge. Men sen vaknade han till på natten och hade svårt att somna om, och han ville sova mellan mamma och pappa. Så vi låg alla tre i vår säng + den där väskan som skulle med överallt. Låt oss bara säga att det var skönt att lämna tillbaka den igår ;) Så nu kan vi det där också, det behöver vi inte göra om ;)


Jag blir ständigt förundrad över vilken FANTASTISK son jag har. Hur han bara accepterar läget med operationer och EEG undersökningar och läkarbesök och allt vad det är. Jag är så stolt över honom så det finns inte ord stora nog! Han är så enormt duktig! Och han bara accepterar läget, det är såklart han inte tycker det är kul alla gånger. Men varje gång vi är på väg från sjukhuset eller vårdcentralen eller vad det nu är så säger han att "Det gjorde ju inte ont, jag är ju inte ledsen, jag är ju så glad nu!" :) Älskade lilla barn, mamma är så stolt över dig! Och nu håller jag alla tummar och tår att du ska få hålla dig frisk, så vi slipper alla dessa besök fram och tillbaka.


För hur stolt man än är, så gör det förbaskat ont att se sitt barn sjukt. Se sitt barn sövas, se sitt barn genomgå undersökningar av olika dess slag, som man tycker att en snart 3 årig kille inte ska behöva genomgå. Men våra band blir bara starkare, hela familjens, efter allt vi gått igenom. Och det finns ingenting jag inte skulle göra för min familj!

 
 
Emma Viklund

Emma Viklund

30 november 2011 10:18

Men lilla killen då <3 Vad härligt att det redan märkts stor förändring efter operationen, vad skööönt :) Tänk att Anton snart blir 3 år, galet!!! :) Stora killen ju!

http://emmashjartan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Joanna Löfdahl - 5 september 2013 21:19

Hohoho känns ju som att det var ett tag sedan man skrev här. Ska nog ta och kolla tillbaka lite över när jag skrev sist och så. Kommer bli spännande! Har ju ändå inte mycket för mig just nu. Inväntar bebbon som är beräknad IDAG! Hallååå, varsäru?! ...

Av Joanna Löfdahl - 27 februari 2012 17:38

Oj, det var eviheter sedan jag skrev här, tydligen. Men det är för att jag funnit ett annat ställe att blogga på. Får se om jag offentligör den andra bloggen eller inte. Det är skönt med en fristad. Men man vet aldrig. vi får som sagt se. Beror väl p...

Av Joanna Löfdahl - 6 februari 2012 17:44

Har haft bloggen låst ett par dagar. Hade tänkt göra om och så, i lite lugn och ro. Men nu är bloggen tillbaka, helt oförändrar. Så rolig är jag. Men jag orkade inte göra om den, så den får se ut här ett tag till. Under tiden har jag bloggat på ett a...

Av Joanna Löfdahl - 6 februari 2012 17:39


  Min älskade sötnos! Så himla söt och go!  

Av Joanna Löfdahl - 1 februari 2012 19:29

Här sitter jag och har precis kvällsfikat lite. Men känner mig ändå inte nöjd, så kanske slinker ner något mer innan kvällen är slut. Beror ju lite på hur länge till jag blir uppe också. Sitter här och känner mig som en enda stor äcklig HERPES hela j...

Presentation

Joanna heter jag, 25 år och bosatt i Örebro. Är sambo och mamma, det är helt oslagbart.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Anton är

Lilypie Fourth Birthday tickers

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Läsare

bloglovin

Besöksstatistik

Lnk Juice


Ovido - Quiz & Flashcards