Är inte på något vidare humör idag känner jag. Inte nog med att man fortfarande nyser och hostar, har så himla ont i kroppen också. Är väl kylan som är på intågande som gör det. Sen alla dessa människor som ska lägga sig i hela hela tiden. Ni ska inte, ni får inte, osv osv. Det är ingen hemlighet att vi en dag kommer flytta ifrån Vivalla. Det har det väl aldrig varit? Hur kan det då komma som en chock för vissa? Nu pratar jag inte om någon specifik, bara så vi kan klargöra det först. För er information så är det fler än en person som yttrat sig om det hela. Så som sagt, ingen specifik jag pratar om nu. Utan det rör er alla som vill tycka till.

Vi är vuxna människor, och fattar våra egna beslut. Och det är något ni andra får finna er i. Vi kommer inte bo kvar i Vivalla i all evighet, bra då har vi klargjort det. Som det känns just nu så vill jag ta första bästa vi får, och bara flytta härifrån. Nu vet jag att det inte kommer fungera "så smidigt", men jag får iaf drömma. Och ni ska veta att jag drömmer om det dagligen, drömmer och längtar efter den dagen då vi slipper Vivalla, dagen vi lämnar Örebro. För den dagen kommer.

Jag vill bara skriva ett långt argt blogginlägg. Men det är inte värt det.

Är så trött på allt. Trött på att bo här. Ensamheten är påtaglig. Jag saknar mina vänner. Dom där riktiga vännerna. Dom man vill sitta och dricka kaffe med i timmar, bara prata och umgås. Det saknar jag. En del vänner saknar jag så det gör ont i hjärteroten. Jag vill bara ha dom närmare, helst nu. Det känns rätt kiss att mina bästa vänner bor så långt bort, och jag har inte råd att hälsa på någon av dom. Men det kommer väl. Vet bara att jag vill härifrån, nu. En flytt från Örebro. Den dagen kommer komma, om än inte nu, men dagen kommer komma. Och jag lever på hoppet!

Så länge jag har min underbara lilla familj så har jag det bra. Och det finns inget som kan komma mellan oss. Jag älskar mina grabbar mer än livet självt. Och så länge jag har dom, då kan jag till och med stå ut att bo i Örebro ett litet tag till ;)

Är fortfarande förkyld. Och kroppen strejkar allt mer. Blir tröttare och tröttare för varje dag. Huvudet känns tungt och jobbigt. Det känns medatrögt att andas, men jag är inte rosslig eller så, så jag avvaktar ett tag till. Kan ju bero på lukten från de nya garderobsdörrarna, det bara slår tätt i luftvägarna av lukten. Det blev inget bättre efter att jag torkade av alla luckor igår, inget bättre alls. Plus att vi öppnade fönster överallt och vädrade ur lite lukt. Men det luktar fortfarande precis lika mycket. Suck. Kommer ju liksom inte ifrån lukten heller.

Det blir inte många knop idag. En hemmadag för hela familjen. Och jag är helt obotligt trött. Beror väl på den krånglande magen och på  förkylningen som aldrig tycks vilja ge med sig. Slocknade igår på eftermiddagen, fastän vi hade besök. Jag hann iaf äta av den supergoda middagen dom bjöd på. Sen slocknade jag, och vaknade inte förrän dom hade gått. Kände mig ju lagomt rolig då.. Men var så himla trött och kunde inte hålla mig vaken.

Nu på morgonen när Anton vaknade så var jag inte alls pigg på att kliva upp. Men upp klev jag ju ändå, såklart. Gick vidare till soffan, eller gjorde först en smörgås som sonen bad om. Sedan placerade vi oss i soffan, under täcket. Och där somnade jag om medans Anton kollade på tv och åt sin smörgås. Det var så himla skönt med den där sista stundens vila där, behövde verkligen den.

Har ju som sagt haft problem med magen. Extremt illamående så fort jag ätit, eller ens tänkt på att äta, en brännande känsla i magen, och ont så fort jag ätit. Och det har  varit jobbigt. Så jag tog och ringde övre gastro. Och de vill att jag ska göra en gastroskopi. Har aldrig gjort det tidigare. Men blir ju tvungen att få uppleva det nu då. Har bara hört om hur vidrigt det ska vara, så en smula nervös är man ju inför det hela. En bra sak är ju att jag kan välja själv vilken dag jag vill göra det på. Blir nog imorgon. För här sitter jag nu och dricker kaffe. Och när jag ska göra den får jag inte äta eller drick efter kl 9 på morgonen. Så vi kör imorgon, får det bortgjort. Så kanske jag kan få någon medicin för magen, så att jag kan äta som folk igen. Och "slippa" gå ner ett kg om dagen, för det har jag gjort nu någon dag här. Går ner fort när jag inte kan äta. Men å andra sidan kommer det tillbaka fort sen så fort jag börjar äta som jag ska igen. Nog för att jag vill ner 10-15 kg till, men inte på det här viset, det ska ju ske under en tid och inte bara några dagar. Och jag vill kunna äta som jag ska, blir ju så himla trött och orkeslös av att inte äta.

Det är sol idag. Kanske skulle man orka sig ut på en liten promenad? Lilleman skulle kunna få cykla lite. Han skulle bli jättelycklig.

Städning pågår. Det sker i min egen takt och ingen räserfart idag inte. Och vi tog oss ut till tvättstugan men tyvärr fanns ingen tid idag,. Men det fanns en imorgon och den högg jag. Fick även med oss soporna ut på väg till tvättstugan. Och Anton fick cykla till tvättstugan med sin trehjuling, behöver jag säga att han var en väldigt nöjd liten kille? Och det gick undan när han cyklade också, han cyklade ifrån oss med buller och bång!

Har plockat och dammtorkat. Nu är det mest bara golven kvar, som ska dammsugas och torkas, men det tänker jag göra EFTER att vi ätit middag, för annars kommer det vara helt i onödan. Jag har lärt mig ;)

Har rensat pyttelite bland lillemans leksaker. Kastade bara småplock som var trasigt, men ställde inte bort något. Hans leksakshylla är dammtorkad och fin nu idag :)

Sitter och funderar över middag.Ska nog komma på något. Just nu har jag dock så himla ont i skallen så att jag knappt kan tänka. Dumma dumma bihålor som gör sig påminnda ännu en gång. Bara tredje gången på tre månader nu.. Men nu banne mig ska jag väl lyckas mota olle vid grinden, som dom säger på vårdcentralen. Snyta sig och nässpray om och om och om igen. Jag orkar inte med ännu en bihåleinflammation. Men fy farao vad ont det gör just nu, känns som huvudet ska klyvas på mitten.

Men nu har jag inte tid att sitta här längre. Har lite att stå i, middag att fixa, golv att dammsuga osv osv. Sen väntar en varm efterlängtad dusch. Den ser jag fram emot!! Sen ser jag fram emot lite soffhäng sen fram mot kvällen. Se på tv lite i lugn och ro när Anton har somnat, och sen slänga sig själv i sängen. Tv kan vi bara glömma att titta på när han är vaken. För så fort tv'n  är på SKA han se på "Anton-tv". Haha, dom är roliga dom små liven!

Söndag idag, och vad innebär det om inte städdag?! Jag har allt som oftast städdag på söndagar. Det har bara blivit så, och jag trivs med det. Idag har jag än så länga bara hunnit plocka och dona lite. Men har tänkt att röja här, helst vill jag hinna få hela lägenheten att skina och lukta gott, vi får se vad jag hinner åstakomma. Är så himla trött idag, så det mesta går supersegt.

Ska se till att släpa mig ut i tvättstugan också, måste ha en tid för att tvätta soffklädslarna. Orkar inte ha dom att se ut så här just nu. Och båda uppsättningarna soffklädslar är skitiga. Så nu ska dom tvättas, undrar om det finns en tid redan idag? Det hade varit skönt. Tänkte ta en tripp ut med soporna och samtidigt kolla tvättid. Håller tummarna för att grovtvätten är ledig!

Förkylningen håller sig kvar. Vi hostar och snorar och nyser fortfarande. Roligt nästan jämt. Hur länge har det tänkt hålla i sig? Kanske är det influensa eller något som vi åkt på? Det borde väl gå influensor nu? Det känns ju lite som att det är den tiden på året iaf. Kan ju vara skönt att ha allt bortgjort, speciellt med tanke på vad som sker i slutet av månaden..

Vet inte om jag hunnit skriva om det i bloggen ännu. Men vi har fått operationstid för Anton nu. Och den 24 November får han inopererat rör i öronen. Äntligen! Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var ett dugg skrämmande, för det är det! Jag är väl inombords en smula panikslagen inför att min älskade lilla barn ska sövas, operera sig. Usch vad det känns jobbigt, på riktigt! Men jag försöker hålla mig lugn, för dom kan ju det där, vi lever på 2000-talet och operation av rör i öronen är väl en baggis! Men det är just det där med att han ska sövas som skrämmer mig. Håller tummar och tår för att allt ska gå bra. Det måste det ju göra.

Nej, här har jag inte tid att sitta och blogga. Ska ta och fortsätta med hemmet, se till att få lite ordning och reda. Det tar som sagt tid. Men alla saker ska få sin plats. Det har varit lite jobbig omställning när vi flyttade från en trea till en tvåa. Men å andra sidan så är det ju ett rum mindre att städa ;) Haha. Men det är svårt att få plats med allt på denna ytan. Men det ska gå! Jag bara vet det ;)

Ska ut i förrådet sen när Anton sover. Stuva om lite där inne, och bland annat se till att kartongen med julsaker inte står längst ner längst in längre, det är ju snart dags att börja pynta lite!! Tiden går så himla fort, så det är snart dags ;) Som jag längtar, efter pynt, julmusik, julmust, pepparkakor, ljus, lussebullar och ja allt det där! Jag vill ha NU NU NU!!

Återgå till städningen var det ja ;)

Skriver väl kanske mer senare, om orken och lusten infinner sig. 

Dagar som denna gnager det dåliga samvetet sönder en. Anton är pigg, han vill gärna gå ut och leka. Det har han hunnit säga ett antal gånger idag redan. Men just nu orkar jag verkligen inte gå utanför dörren, alls. Vaknade i morse med en känsla som inte var ett dugg bra, alls. Huvudet känns tungt, sinnesstämningen ledsen, kroppen gör ont, hostig och snorig och ja, allmänt jävla less på denna förkylning. Känner bara för att lägga mig ner och gråta en stund. Och hade jag vetat att jag blev frisk av det så hade jag gjort det nu på en gång, utan att tveka en endaste sekund.

Mår illa, illa illa illa, och kan inte förmå mig att äta någon frukost. Det går verkligen inte. Har fått i mig en kopp kaffe med en skvätt mjölk i, det tog inte emot så jättemycket. Vad skulle man göra utan kaffe? Jag vill bara få min energi tillbaka, orka göra saker. Men det blir ju svårt när man inte kan äta som man ska. Så blir snäppet tröttare för varje dag som går.

Det dåliga samvetet biter mig i arslet. Känner att jag borde städa, borde gå ut till tvättstugan och boka tvättid till att tvätta soffklädslarna. Jag borde tvätta kläder, borde bädda rent i sängarna, borde borde borde, ja allt det där plus lite till. Borde gå ut och leka lite med lilleman, så han får rasa av sig lite. Men gör jag något av det där? Nej jag bara sitter här i soffan, ihopkurad, och gör inte många knop alls. Försöker intala mig själv att det är okej att det är så här när man är sjuk. Men det går inget vidare.

Man kanske skulle försöka pressa i sig något litet att äta iaf, så magen får något att jobba med. Och sedan kanske faktiskt ta och klä på oss och släpa oss ut till tvättstugan för att kolla om det finns någon tvätt tid? Man kan ju leka lite på vägen dit.. Får se hur vi gör, för går vi ut får lilleman bara mersmak på att vara ute, så då kommer vi väl oss inte in igen ;)

Nej, mer kaffe, det blir bra.

Helt dagavill blir man när vi är hemma och sjuka. Och sjukorna verkar inte vilja ta slut. Det bara fortsätter och fortsätter. Jag blir mer och mer förkyld för varje dag. Känns ju sådär lagom kul. Jag vill vara frisk, vill orka göra saker.

Känns som att hemmet ser ut som ett bombnedslag. Och känner för att städa och göra fint. Men vi har inget varmvatten idag, på hela dagen. Gärna skura rent med kallvatten, känns ju inte som något alternativ. Men får väl plocka och dona och ha mig, så får jag torka av allt när varmvattnet kommit tillbaka. Det kommer tillbaka efter kl 16 någon gång. Jag är glad att jag duschade igårkväll iaf!

Igår fick vi lösenordet för att kolla Antons dagiskort. Och dom var sååå fina! Åh vad man blir varm i mammahjärtat! Min älskade son är såå fin! En riktig liten fotomodell ;) Stolt blir man!

Men vad irriterande. Hade ju en del att skriva om, men nu när jag började föll allting bort. Typiskt. Får väl skriva mer senare så kanske det kommer tillbaka. Ska nog gå och plocka och dona, för just nu kollar jag på tv, och sonen gnäller över att det inte är Musse på tv'n. Enligt honom är det bara han som får kolla, och det ska vara Antontv!! Och ingen tråkig vuxentv som han kallar det, haha han gillar inte Våra bästa år, men det gör ju jag ;)

Är rätt trött och slut på. Vissa dagar är rätt omtummlande, för oss alla. Och med all rätt så är vi lite trötta.Och vissa dagar är det extra lätt att vara bitter över livet. En del dagar som precis har varit, har det varit extra lätt. Tänker dumma tankar, om att det ju inte så här det skulle bli. Och sen när man smällt alla jobbiga känslor och tankar som givetvis kommer och hoppar på en. Då känner man bara hur innerligt tacksam man är över sin fina lilla familj. Tacksam över alla fina vänner som finns där och visar att dom bryr sig. Det värmer hjärtat så. Jag har den allra finaste lilla familjen, och jag har dom allra finaste vännerna. Tack för att ni finns! Ingen nämnd ingen glömd! Jag är så tacksam över att ha er i mitt liv!

Ett kort litet inlägg blev det nu bara, det blir bra så!