Är inte på något vidare humör idag känner jag. Inte nog med att man fortfarande nyser och hostar, har så himla ont i kroppen också. Är väl kylan som är på intågande som gör det. Sen alla dessa människor som ska lägga sig i hela hela tiden. Ni ska inte, ni får inte, osv osv. Det är ingen hemlighet att vi en dag kommer flytta ifrån Vivalla. Det har det väl aldrig varit? Hur kan det då komma som en chock för vissa? Nu pratar jag inte om någon specifik, bara så vi kan klargöra det först. För er information så är det fler än en person som yttrat sig om det hela. Så som sagt, ingen specifik jag pratar om nu. Utan det rör er alla som vill tycka till.

Vi är vuxna människor, och fattar våra egna beslut. Och det är något ni andra får finna er i. Vi kommer inte bo kvar i Vivalla i all evighet, bra då har vi klargjort det. Som det känns just nu så vill jag ta första bästa vi får, och bara flytta härifrån. Nu vet jag att det inte kommer fungera "så smidigt", men jag får iaf drömma. Och ni ska veta att jag drömmer om det dagligen, drömmer och längtar efter den dagen då vi slipper Vivalla, dagen vi lämnar Örebro. För den dagen kommer.

Jag vill bara skriva ett långt argt blogginlägg. Men det är inte värt det.

Är så trött på allt. Trött på att bo här. Ensamheten är påtaglig. Jag saknar mina vänner. Dom där riktiga vännerna. Dom man vill sitta och dricka kaffe med i timmar, bara prata och umgås. Det saknar jag. En del vänner saknar jag så det gör ont i hjärteroten. Jag vill bara ha dom närmare, helst nu. Det känns rätt kiss att mina bästa vänner bor så långt bort, och jag har inte råd att hälsa på någon av dom. Men det kommer väl. Vet bara att jag vill härifrån, nu. En flytt från Örebro. Den dagen kommer komma, om än inte nu, men dagen kommer komma. Och jag lever på hoppet!

Så länge jag har min underbara lilla familj så har jag det bra. Och det finns inget som kan komma mellan oss. Jag älskar mina grabbar mer än livet självt. Och så länge jag har dom, då kan jag till och med stå ut att bo i Örebro ett litet tag till ;)