Har ingen som helst lust att blogga över huvud taget. Så däför sker bloggandet en aningens sporadiskt just nu. Men det får lov att vara så. Man kan inte alltid vara på topp. 

Btw, det går fortfarande bra med rökningen. 16 dagar sedan sista ciggen nu. Heja mig!

Sitter här och dricker mitt morgonkaffe i hopp om att piggna till en smula. Är helt sinnessjukt mongotrött mest hela tiden. Tror det är dags att ringa och be om att de ska kolla mina värden! Och inte bara anta hit och dit, att det är näringsbrister och vette tusan allt. Den här gången får dom allt ta och ta lite prover! Punkt slut!

Idag står röjning på schemat. Inte för att jag orkar, för det gör jag inte. Är egentligen alldeles för trött. Men jag får trotsa tröttheten och ta tag i städningen ändå. Ska städa och tvätta och dammtorka och allt sånt där tråkigt. Blir skönt när det är klart sen. När allt är rent och fint. Då kan man sätta sig ner och pusta ut. Skulle behöva torka golven idag också. För jag gjorde aldrig det sist jag städade. Så idag blir det både dammsugning och golvtorkning. Och badrummet behöver få sig en omgång. 

Anton vill mest hela tiden måla med sin vattenfärg. Han fick det i födelsedagspresent och mig och Patrik. Och det vart en fullträff, han älskar det! Och han kan sitta och måla hur länge som helst. Sen lägger han undan allt för han tror han är färdig. Så går han och leker med något annat några minuter sen kommer han ju på att han ville måla mera, lillesöt! Känns roligt att presenten blev en sådan fullträff :)

Nu är kaffet snart slut. Och när det är slut ska jag börja med att vattna mina stackars blommor innan dom slickar fönsterbrädorna. Det ser ut på vissa som att det är nära nu.. Ska pyssla om dom lite extra då flera av blommorna är på G att blomma nu :) Så något bra måste jag ju göra ändå ;)

Vad gör ni idag, denna måndag? :)

Anton går och längtar efter dagis. Han trodde han skulle dit idag. Men han börjar imorgon igen efter ledigheten. Han skulle ju börjat förra tisdagen. Men han åt fortfarande penicillin då, 3 gånger om dagen, så vi kände det var lika bra att han fick en extra vecka hemma då. Så imorgon är han redo för dagis igen. Tror han saknat kompisarna och fröknarna. Det är förståss fröknarna han pratar mest om ;)

Grattis på 3 årsdagen mammas älskade hjärta!!  

Idag är det hela 3 år sedan du kom till oss. Tänk att tiden har gått så himla fort. Jag minns det som igår. Och det har hänt en hel del dessa 3 år. Både på gott och ont. Men vi är och förbli en familj, starkare tillsammans för varje dag som går. 

Dagen har varit lugn och skön. Vi firade med att gå ut i skogen och promenera. Anton var alldeles salig, jättelycklig över att få springa omkring fritt, precis som han ville. Dock fanns det en hel del haliga partier i skogen. Men det gick bra och vi klarade oss helskinnade ;) Himla skönt var det med en skogspromenad iaf. Riktigt inpomerad över hur långt Anton faktiskt gick. Herregud vilken liten kämpe. Sedan blev promenaden bra mycket längre än vi först hade tänkt. För Anton fick bestämma vart vi skulle gå. Och sen hade vi svårt att hitta tillbaka runt igen ;) Så det blev väl en 2 timmar i skogen säkert. Jätteskönt var det!

Onsdag idag, och idag är det min lillebrors födelsedag. Så Stort grattis till honom på hans dag! Hoppas han får en fin födelsedag med mycket tårta och kanske en och annan fin present :)

Här händer inte mycket. Plockar, donar och tvättar och dammsugar och sånt idag. Tar lite i taget. Orkar inte storstäda. Så tar lite i taget, så blir jag klar så småning om ändå ;) Vattna blommorna står på schemat idag också. Ser och känner på dom att dom behöver en slurk vatten. Så lika bra att göra det innan dom hinner börja slicka fönsterbrädan ;)

Skulle verkligen vilja ta mig bort till Ica Maxi också. För att kirra Antons födelsedagspresent. Men har alldeles för ont i kroppen för att gå dit bort. Får väl höra mig för med folk jag känner, om någon ska dit, så kanske någon kan handla det jag vill ha åt mig. Det är ju värt att fråga iaf! För nu är det ju bara 2 dagar kvar tills min stora lilla kille fyller hela 3 år! Jisses vad tiden har gått fort! 

Ja, då har man gått och gift sig. I Lördags 7:e Januari,  blev det vi två, sådär på riktigt. Vi har pratat om det då himla länge nu. Och nu äntligen är jag fru Löfdahl! Det finns inte ord stora nog att beskriva hur det faktiskt känns.. Känns jättebra.

Jag och sonen efter vigseln. Han var öveallt och ingenstans. Han var helt i extas över alla som kom. Han fick ju träffa så många på en och samma gång, så många som han tycker om. Så han blev lite speedad.

Stort tack till alla er som var med och förgyllde våran dag! Det var en dag jag aldrig kommer glömma. Och vi är så glada att så många av er kunde komma. Tusen tack för alla fina presenter. Anton tackar för alla sina födelsedagspresenter också. Tyckte det var smart av mig att ha födelsedagsfika för honom samtidigt som vi hade vigselfika. Så slipper jag stå och slita två helger i rad ;) Hihi.

Just precis nu fick jag akut längtan efter sommaren. Vill ha sommar, gröna gräsmattor, gröna träd, sol och utelek. Kanske lite picknick på en filt i gräset. Åh, jag kan verkligen känn solen mot huden, hur den värmer. Ute nu är allt så himla kallt. Nästan så man vill gråta när man kommer utanför dörren, kylan gör ont. Och jag vill ha värme. värme värme värme.Jag har inte tyckt om somrarna speciellt mycket förut, men nu känns ju allt annorlunda. Och jag ser fram emot sommaren som kommer, det gör jag. Då ska vi leka och ha det gott.

Sen kan man ju undra varför jag kliver upp före kl 6?! Helt frivilligt också. Det är ju inte direkt likt mig, alls. Men jag kände mig pigg, låg bara och vände och vred på mig i sängen. Så det kändes lika bra att kliva upp. Tittade på Anton som också låg och skruvade på sig, sedan slog han upp ögonen, såg på mig och log jättestort. Hela hjärtat bara svämmade över av kärlek. Älskade barn! Så önskar man att alla mornar var, stora leenden och kramar. MorgonmysDeluxe!

Anton är piggare nu sedan han fick penicillin. Febern verkar borta, men hostan är kvar. Och den kan ju sitta kvar länge. I och med penicillin ska det ju inte vara smittsamt iaf :) Vilket det inte verkade innan som det var heller. Men känns ju bra att veta. Dock vill ungen inte äta, alls. Har mutat med glass till och med, men han vill inget ha. Suck. Jag har försökt med allt som vi har hemma. Men nej, han vill inte ha något. Inte dricker han speciellt mycket heller. Det enda han vill ha är Cola, och det har vi inte hemma, typiskt. Så jag ska snart masa mig ut i köket och kolla vad som finns, så ska jag se om jag inte kan få honom att äta lite ändå, eller åtminstonde dricka lite. Wish me luck!

Idag kommer min mamma ner! För i helgen firar vi Anton , som nästa vecka fyller hela 3 år! Mammas älskade skatt! Tänk att han redan hunnit bli 3 år gammal. Och kalaset tar vi denna helgen istället för nästa. Och jag hoppas allt går bra och enligt planerna. Håller tummarna. Så idag ska jag baka lite. Och städa lite och tvätta lite. Sen är vi redo :)

2 dygn som rökfri. Det låter ju så himla fjuttigt. Men kan ju säga att det känns som bra mycket mer än 2 dygn ;) Jag är helt jävla monstertrött och kan knappt hålla ögonen öppna. Precis så blev det vid förra rökstoppet också. Zoombitrött. Och vaknar en miljon gånger på nätterna, vilket gör att man inte heller blir piggare på dagen. Men nu längtar jag verkligen i säng. Blir till att slänga sig i säng tidigt ikväll. För då blir det imorgon fortare också. Längtar till imorgon!

Jag ser fram emot hela den här helgen som snart är här! Jag är så himla nevös, förväntansfull, spännd och allt det där som säkerligen hör till. Jag hoppas det blir minnesvärt, för oss alla, på ett bra vis. Håller mina tummar. Håller dem hårt. Och jag hoppas innerligt att det är våran tur nu. Det bara måste vara det.

Annars har jag inte gjort många knop hemma idag. Tvättat lite, plockat leksaker, som för övrigt lyckats komma fram igen. Och  ja, det är väl allt, lagat mat också såklart. Sen har jag mest suttit på soffan och halvsovit. Jag är verkligen dödstrött. Helt sinnessjukt trött. Hur länge ska man vara så här trött?! Hoppas det är övergående.

Goddag bloggen. Här sitter jag och är helt sannslöst trött, precis som vanligt dom senaste dagarna. Jag skulle kunna somna här där jag  sitter. Men det kan jag ju inte göra, det går inte för sig helt enkelt.. Men gudarna ska veta att jag är trött.  Ska precis till att dricka en kopp kaffe nu, efter maten, Får se om man piggnar till lite av den.

Denna dagen känns lite som dimma bara. Anton hade fortsatt feber i morse, skapligt hög dessutom. Under natten har han legat på mellan 39,7-39,9. Och det känns inte okej när det varit så flera dagar nu. Och han blir mer och mer tagen. Så jag ringde vårdcentralen i morse, och vi fick en tid till en läkare utan krångel. Jag gillar oftast vår vårdcentral. Speciellt när det gäller  Anton, för dom ifrågasätter aldrig något. Oftast inte iaf. Jag beskrev läget och sköterskan tyckte att vi skulle få komma och träffa en läkare. Vi fick en bra läkare. Samma som jag hade i våras, när jag åkte på allergireaktionen på modifast. Hon är nogrann och lämnar inget åt slumpen. Hon lyssnade och tittade på Anton. Såg att han såg trött och tagen ut, men att han ändå pratade och hängde med och att det var bra. Hon tittade i öronen, lyssnade på lungorna och skickade sedan iväg oss för lite provtagning.

Provtagningen gick som en dans. Anton vet ju hur stick i fingtert och allt sånt där går till. Så han babblade på med sköterskan och hon fick många skratt, som vanligt. Han är inte blyg inte vår son :) Sen fick vi gå ut i väntrummet och vänta tills doktorn hade tid för oss igen. Och det visade sig att Anton hade för högt CRP + att han lät slemmig och "illa" i ena lungan. Så lunginflammation lyder dommen. Och nu är det penicillin som gäller i 10 dagar. Och han skulle bli pigg ganska omgående, trodde läkaren. så vi håller tummarna för det!

Idag firar vi, jag och Patrik, 4 år tillsammans! Tänk att det redan är 4 år sedan vi möttes där vid tåget. Känns helt overkligt. Det har varit dom bästa fyra åren i mitt liv. Vi har stött på många prov och hinder på vägen, men tillsammans tar vi oss igenom allt, tillsammans är vi okrossbara. Det här är för evigt. Jag vill aldrig vara utan min älskade sambo. 4 år - Och MÅNGA fler ska det bli! :)