Goddag bloggen. Här sitter jag och är helt sannslöst trött, precis som vanligt dom senaste dagarna. Jag skulle kunna somna här där jag  sitter. Men det kan jag ju inte göra, det går inte för sig helt enkelt.. Men gudarna ska veta att jag är trött.  Ska precis till att dricka en kopp kaffe nu, efter maten, Får se om man piggnar till lite av den.

Denna dagen känns lite som dimma bara. Anton hade fortsatt feber i morse, skapligt hög dessutom. Under natten har han legat på mellan 39,7-39,9. Och det känns inte okej när det varit så flera dagar nu. Och han blir mer och mer tagen. Så jag ringde vårdcentralen i morse, och vi fick en tid till en läkare utan krångel. Jag gillar oftast vår vårdcentral. Speciellt när det gäller  Anton, för dom ifrågasätter aldrig något. Oftast inte iaf. Jag beskrev läget och sköterskan tyckte att vi skulle få komma och träffa en läkare. Vi fick en bra läkare. Samma som jag hade i våras, när jag åkte på allergireaktionen på modifast. Hon är nogrann och lämnar inget åt slumpen. Hon lyssnade och tittade på Anton. Såg att han såg trött och tagen ut, men att han ändå pratade och hängde med och att det var bra. Hon tittade i öronen, lyssnade på lungorna och skickade sedan iväg oss för lite provtagning.

Provtagningen gick som en dans. Anton vet ju hur stick i fingtert och allt sånt där går till. Så han babblade på med sköterskan och hon fick många skratt, som vanligt. Han är inte blyg inte vår son :) Sen fick vi gå ut i väntrummet och vänta tills doktorn hade tid för oss igen. Och det visade sig att Anton hade för högt CRP + att han lät slemmig och "illa" i ena lungan. Så lunginflammation lyder dommen. Och nu är det penicillin som gäller i 10 dagar. Och han skulle bli pigg ganska omgående, trodde läkaren. så vi håller tummarna för det!

Idag firar vi, jag och Patrik, 4 år tillsammans! Tänk att det redan är 4 år sedan vi möttes där vid tåget. Känns helt overkligt. Det har varit dom bästa fyra åren i mitt liv. Vi har stött på många prov och hinder på vägen, men tillsammans tar vi oss igenom allt, tillsammans är vi okrossbara. Det här är för evigt. Jag vill aldrig vara utan min älskade sambo. 4 år - Och MÅNGA fler ska det bli! :)