Gårdagen var en väldigt jobbig dag, på många vis. Upp tidigt, vilket inte alls är lika jobbigt som det var tidigare. Iväg och jobba. På jobbet var det mer eller mindre dött. Dock var det ju lite livat i skolans korridorer. För det var studenten igår. Och det var fart och fylla. Men i caféet händer det inte så mycket.

När jag var på väg hem efter jobbet ringde dom från dagis och sa att Anton klagat över ont i örat. Så jag ringde till vårdcentralen på en gång och efter många om och män fick vi  en tid kl 14. När jag hämtade Anton på dagis såg jag på en gång att något var fel. Han satt och såg helt spak ut. Och han sa "Mamma, Anton mår inte bra" och han såg så trött och slut på. Riktigt jobbigt att se honom så risig. Så vi skyndade iväg till vårdcentralen. Väl där tog en sköterka en titt i hans öron. Och hon sa att det var ju lite rosa. Och hon gick iväg för att se om en läkare kunde ta en snabb titt på honom. Sköterskan hinner inte mer än lämna rummet, Anton gråter stoora krokodiltårar, och så börjar han krampa i min famn. Jag får panik, som vanligt. Tryckte på knappen och in kom en hel drös med människor. Där tog dom över och jag stod bara och tittade på. De tröck i honom stesolid så kramperna avtog rätt fort. Men gudarna ska veta att det gör ont i mammahjärtat att se sitt barn krampa sig blå. De kallade även på ambulans för de ville att han skulle in på sjukhuset på en koll.

Anton var helt borta men skrek till lite nu och då. Ett riktigt hjärtskärande skrik. Och man önskar så innerligt just då att man kunde få ta över allt det jobbiga. Mammas älskade lilla hjärta!

Ambulansen kom och vi åkte iväg till sjukhuset. Väl där fick vi först träffa en läkare som vi träffat förut när vi varit in med Anton då han krampat. Han är rätt bra, men det var dock inte han som skulle undersöka Anton. Det var en utländsk kvinnlig läkare som undersökte honom. Tittade honom i öronen och sa att det var bara lite rosa i ena örat, det var inte så farligt. Och andra örat kunde hon inte se för det var så mycket vax, så det var ingen fara heller. Hur kan man säga så när man inte SER hur det ser ut?! Det förstår jag inte.

Vi fick rätt fort komma upp på barnavdelningen på observation i några timmar. Och om allt verkade bra så skulle vi få åka hem fram mot kvällen. Och Anton piggnade till mer och mer men var ju fortfarande trött och påverkad av kramplösande. Men han åt lite glass och lite mat och sen fick han tråkigt. Han sa "Mamma, Anton vill inte vara här". Anton skulle hem till pappa och sen skulle han åka till morfar! Så han ville gå ut därifrån. Lillesöt. Det kom en ny läkare och undersökte Anton. Och tittade i hans öron igen. Och det ena var rosa och det örat med så mycket vax så den andra inte kunde se, där var det ilsket rött!! Så penicillin blev det för lilleman.

Penicillin mot öroninflammation. Remiss till öron näsa hals, remiss för att göra ny EEG undersökning. Och vi ska även få träffa en barnneurolog för att disskutera ifall det ska sättas in krampförebyggande mediciner. Hoppas allt lugnar ner sig snart. Att allt kommer till rätta, det måste det ju göra, bara frågan om när.

Nu har jag städat lite här hemma. Plockat och dammsugat, bytt soffklädslar, tvättat två maskiner tvätt, men bara hängt den ena än. Men den andra ska snart hängas den med. Bakat kakor har jag gjort också, och diskat undan efter det. Så nu ser det ju till och med skapligt ut här, får se hur länge det håller i sig denna gången ;)

Jag kan inte påstå att jag är på något vidare toppenhumör idag. Känns bara deppigt och jobbigt. Men det är väl så det ska vara, ungefär en kort period varje månad ;) Börjar på allvar att fundera på om det inte är dags för det där könsbytet snart.. Dock håller inte min sambo med om att jag borde göra ett sånt. Så jag får väl helt enkelt bara stå ut med att vara tjej.. Men ibland är det så lätt att tänka att karlarna har det så himla enkelt.. Haha, hade det inte varit för att jag såå gärna vill ha fler barn, så hade jag nog gjort ett könsbyte ;) Skämt å sido. Hela min kropp skriker efter bebis nu. Drömmer mig bort varje dag, längtar såå tills det är dags för Anton att få ett syskon. Den tiden kommer, men är ännu en bit bort. Vi har det ju fullt upp med annat just nu. Och jag måste ju ändå vänta minst ett år efter operationen innan jag får bli gravid. Kanske är det just det som gör min längtan så stor? Att jag "inte får" bli gravid nu. Jag vet inte ja, men jag tror inte det, för jag var bebissugen redan innan jag opererade mig.

Nej, nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe, innan det kallnar. Och sen är det dags att hänga lite mer tvätt. Och sätta igång en tredje maskin. Här skall det tvättas!!

Kan inte låta bli att känna mig en smula trött och slut på. Just nu känns allt bara så himla tröttsamt. Det känns som att tiden står stilla, samtidigt som den rusar på fortare än någonsin, det är lite jobbigt faktiskt, man känner sig lite kluven. Det finns så många platser jag önskade att jag kunde befinna mig på samtidigt. Jag vill räcka till, helst till allt. Men det är en omöjlighet. Jag hatar dock känslan av att inte räcka till.

Nu är det lite välbehövd ledighet. Men jag kan inte slappna av och njuta av det. Tankarna maler på och oron finns där i magen hela tiden. Och det finns så mycket jag vill hinna med så det blir att jag gör mest ingenting. Ska dock försöka få tummen ur och dammsuga och tvätta lite kläder idag, det ska jag väl ändå hinna med. Och plocka och dona lite. Sen känns det som att jag borde ta mig tid att göra något jag tycker om också. Men är alldeles för stressad på insidan för att göra det. Skulle vilja klippa och klistra lite, göra fina kort. Men finns inte direkt tid till det. För det går inte göra när lilleman är närvarande, för han bara river och sliter i allt. När han blir liite större, då kan vi pyssla tillsammans :) Det ser jag fram emot.

Skulle även vilja baka lite idag. Men det blir ju så himla stökigt då, så jag vet inte om jag orkar. Å andra sidan vore denna dag perfekt för bakning och städning, för det är nämligen suuuupergrått och trist ute, så man får inte det minsta lust att gå ut! Och Anton skulle nog tycka det var superkul om vi bakade lite bullar och kakor, så vi kanske tar och gör det ändå. Som kompensation för att jag inte orkar släpa mig ut i det tråkiga vädret.

Nääe, får blogga mer senare. Nu ska jag samla ork till att sätta igång här.

Tänkte lämna ett litet livstecken bara. Bloggen har vart tom ett litet tag, har inte haft någon inspiration till att blogga. Och jag kan väl inte påstå att jag har det nu heller. Så det får väl fortsätta vara lite tomt här ett tag.

Skönt med långledigt nu. Nästa jobbdag är på tisdag. Skönt med lite ledigt, känner att jag verkligen behöver det. Tröttheten är jobbig. Så lite vila blir bra.

Nääe, nu har jag annat att göra.

  Kände bara för att lägga ut en bild på dagens middag. Den bestod av Tonfisksallad med bulgur och ägghalvor, såå himla gott var det! Som vanligt äter jag på en liten tallrik så lurar man sina ögon och dom tror man äter massor :)

Kände att nu var det ett tag sedan jag bloggade sist. Har varken haft tid, ork eller lust till att blogga. Har varit rätt trött och slut på, och så har vi haft annat för oss. Bland annat jobbade jag hela veckan. Första hela veckan på arbetsträningen sedan jag började där. Kändes bra fraktiskt. För innan har jag faktiskt inte varit där så mycket, för vi har ju varit mycket sjuka och så. Nu hoppas jag att vi kan få hålla oss friska.

Idag sitter jag här med en enorm träningsvärk. Och det känns jättebra faktiskt! Haha. I fredags var jag på tjejfest nämligen och efter det blev det utgång med brudarna. Vi hade så himla roligt! Och jag dansade så som jag aldrig tidigare har dansat. Vi dansade och dansade och dansade. Och jag vågade dansa, och det var så himla roligt. Jag behövde verkligen en utekväll med tjejerna. Det var en toppenkväll. Visst var jag lite nervös för det var första gången efter operationen som jag drack alkohol. Men det gick superbra. Var för övrigt första gången sedan Anton kom till världen som jag var ut på fest också. Det var roligt!

Nu sitter jag här med dagens första kopp kaffe. Gudomligt gott. Kaffe är ett måste!

Imorgon är det dags för jobb igen. Hoppas träningsvärken lagt sig lite tills imorgon. Annars får det gå ändå :) Lilleman ska på dagis imorgon, hoppas lämningarna på dagis går bättre nästa vecka.. Denna veckan som varit har det varit massor med protester och en del tårar vid lämningarna. Det är så himla jobbigt när det bli så. Mammahjärtat slits itu. Men det gick bra till sist.

Vet inte om jag har något annat roligt att berätta. Jo, igår var det Vivallafestivalen. Och vi gick dit fram mot kvällskvisten. Då var Dogge doggelito där och uppträdde, det var ju lite roligt faktiskt ^^

Anton ville göra lite "hoppiglopp" som han kallar det! Och självklart fick han göra det! Dock ser han ju måttligt road ut på bilden. Men jag lovar han hade roligt! Haha. ( Och så kan ni ju ignorera mina gäddhängarmar!! )

13 Maj, en dag med flera "händelser". Anton blir 2 år och 4 månader idag. Och det är 5 månader sedan jag opererade mig idag. Tänk att det redan har gått 5 månader! Helt sjukt vad tiden går fort. Gillar inte att den går så fort just nu, nu när det är så härligt ute. Känns som man knappt hinner njuta, så kommer det vara vinter och kallt igen, usch. Haha.

Och så fyller en av mina närmasa vänners son år idag. Grattis Noah på 3 årsdagen! Hipp hipp hurra! Önskar vi kunde vara där med er och fira Noah på hans dag.

Annars är denna dagen skapligt lugn. Tvättar kläder, sitter ute och solar mig mellan varven. Har inte så mycket ork. Så allt som behöver göras får vänta lite. Tar lite nu och lite då bara.

Ny dag och det är soligt och fint. Så vi ska väl försöka pallra oss ut en stund senare. Så härligt med sol, det är helt underbart. Jag vill ha sol varje dag!

Ringt dagis och meddelat att Anton blir hemma hela veckan. Och de tyckte det var tråkigt och skulle hälsa honom så mycket från dom på dagis, och att han skulle krya på sig. Även ringt mitt jobb och berättat läget, att jag blir hemma med Anton hela veckan för att han har dubbelsidig öroninflammation. Och dom tyckte också det var tråkigt. Jag missar ju så himla mycket där. Men vad ska man göra?! Det är ju inte så att jag sitter hemma för att det är roligt, för det är det faktiskt inte. Rätt tråkigt att bara vara hemma.

Ska försöka städa lite idag också. Det ser ut som det har varit krig här. Leksaker överallt. Och så har jag en del tvätt att ta itu med också. Så det är väl bara att sätta igång egentligen. Men det är ju så skönt att sitta och slappa också. Jag är så stel i kroppen idag också och vissa rörelser gör jätteont. Så allt man gör går ju rätt sakta, men huvudsaken är väl att allt som ska bli gjort blir gjort, sen får det väl ta den tid det tar. Är en smula less på att ha så här ont i kroppen var och varannan dag, men lever på hoppet om att det ska bli bättre.

Väntar även samtal från min husläkare idag. Får se när han ringer, någon gång under dagen sa dom. Så det är väl bara att vänta. Blir intressant att höra vad han säger.

Nej, om man skulle ta och sätta fart. Så man iaf hinner få något gjort innan man ska se på tv. Det är ju snart Våra bästa år ;) Ja, jag erkänner, har fastnat för det nu under tiden man gått mammaledig och så. Och det är så spännande där nu så man vill ju inte missa. Haha brukar spela in det dom dagar jag jobbar, så tittar jag på det när jag kommer hem, haha vadå besatt? ;)