Idag har vi ett födelsedagsbarn här hemma. Idag är det älsklingens födelsedag!

Grattis på 29 årsdagen älskling! Skulle vilja översvämma dig med presenter, men just nu går det ju inte. Men istället ska du få extra mycket av vår kärlek till dig. Det är din dag idag! Älskar dig så!

Har gjort tårta som står i kylen och gottar till sig. Och igår bakade jag Moccarutor. Nu får jag bara hoppas att vi inte behöver äta upp allt själva ;)

Jag är så otroligt trött på allt som ska krångla hela tiden. Ingenting får vara bra någon längre stund. Man hinner inte ens landa, börja andas igen, så kommer nästa grej. Och så har det varit oavbrutet i en evighet nu. Jag minns inte ens när det började. Minns inte när allt var bra sist. Låt oss bara säga att vi känner att vi lever. Men räcker det inte nu? Eller har det inte varit tillräckligt ännu? Och vem bestämmer det? Det är så himla frustrerande att bara få stå och se på när allt händer, för man kan inte påverka något själv. För 9 gånger av 10, kan vi inte göra mer än att se på.

Behöver jag säga att jag längtar efter lite lugn? Att jag längtar efter andetag, där kvävningskänslan inte tar över hand. Jag lever på hoppet. Gudarna skall veta att jag är tjurskallig. Och jag är inte den som ger upp. Och tacka fan för det, vart hade vi annars varit idag? Det är sånt där man inte ska sitta och fundera över. Men tankar som kommer ändå.

Har bakat lite idag. Dels för att få lite annat att tänka på, och dels för att vi har någon här hemma som fyller år imorgon! Älsklingen blir 29 år imorgon! Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde köpa en fin present till honom. Men det finns inte utrymme alls för det just nu, tråkigt nog. Men har bakat lite, och så gör vi väl en tårta imorgon. Sedan får vi väl fira med lite god mat istället. Så får jag köpa något till honom när ekonomin tillåter. Men det gör ont i hjärtat, att inte kunna ge sin älskade något. Jag vill jag vill jag vill. Men det kommer väl med tiden.

Nu ska jag ta och strutta vidare. Finns massor att göra här hemma. Men orken finns inte riktigt. Så jag går mest bara och drar runt på skiten här hemma idag. Tänkte försöka mig ut i förrådet och rensa upp lite där inne. Så att vi kan få in lite grejer där för förvaring under vintern. Som grillen tex. Och kanske cyklarna också, ja vi får se vad vi kan få plats med där ute. 

Idag är vi hemma pga flera orsaker. Den största är att vi är, speciellt lilleman, massa förkyld och trött och grinig. Han stod och grät på dagis igår när jag hämtade honom. För han ville minsann hem till sin mamma. Vilken tur att jag kom och hämtade honom precis då.. Det gör så ont i mammahjärtat att hitta sitt barn ledset på dagis när man kommer för att hämta.

Har en härligt trotsig son här idag. Ingenting är bra, vad man än gör. Han ber om vatten, och sen häller han ut det i blommorna och så säger jag att nu blir det inget mer vatten, då får jag till svar "Mamma, jag blir ledsen om jag inte får något mer vatten". Och så kommer krokodiltårarna och hundvalpsögonen fram. Och självklart känner man sig som en skit, men det blir inget mer vatten när han bara kladdar och slabbar sådär. Och jag såg ju att han drack massor med vatten innan han började leka med vattnet. Så nej, just nu blir det inget mer vatten. 

Oj oj, känner på mig vilken dag detta kommer bli. Han testar oss hela tiden nu. Och det gäller att hålla hårt i reglerna. Men det är svårt. Speciellt när man är trött och slut på. Men det är bara bita ihop :P Och räkna, ett tusen ett, ett tusen två, osv osv ;)

När allt kommer omkring så är det ju faktiskt UNDERBART med barn! Skulle aldrig någonsin vilja vara utan mitt älskade barn. Han får trotsa hur mycket han vill, jag älskar honom över allt annat ändå! Mammas älskade lilltroll!

Jag kan inte direkt påstå att jag har något roligt att skriva om. Jag jobbar om dagarna, kommer hem och är hyfsat trött och slut på, speciellt dom dagar jag cyklat. Hämtar lilleman på dagis, vi går/cyklar hem, sitter och myser i soffan. Drar dammsugaren en sväng om det behövs, sätter igår en maskin tvätt om det behövs, sen bara myser vi i soffan tills den stora älskligen kommer hem. Då gör vi middag, fortsätter mysa i soffan, och sen är det nästan dags för Anton att sova. Och sen när han väl har somnat så går tiden ruskigt fort och sen är det dags att sova själv också..

Känner mig lite ångestfylld och rastlös, ofta. Det känns som jag hela tiden är på väg någonstans, men att jag aldrig kommer fram. Det finns så många hinder för oss just nu. Och ibland undrar man om saker och ting någonsin kommer ordna till sig. Men jag fortsätter att leva på hoppet. Det måste man ju. Men det känns som tiden bara rinner genom fingrarna på mig, och det gillar jag inte. Hinner inte med familjen så mycket nu när vi båda har sysselsättning, och Anton är på dagis. Och en aningen panikslagen känner man sig när man förstår att det är så här det är när man jobbar. Jag har insett hur lite man kommer få träffa familjen då, och det är inte utan att det gör ont i hjärtat. Och då har vi inte ens heltid någon av oss just nu. Så det kan alltså bli ännu "värre". Det är bara en sån kväll då jag tänker mycket. Känner mycket. Och det känns ledsamt att vara ifrån Anton så himla mycket. Han är ju min älskade lilla skatt, min solstråle, mitt allt. Men samtidigt så måste vi ju ha jobb för att vi ska kunna få en bra framtid. Jag vill ju kunna ge min son allt han behöver. Och det är ju så här det är för alla föräldrar. Men jag hade inte innan ens kunnat ana hur svårt det skulle vara, att ha sitt barn på dagis, så man själv får jobba.

Sen stör jag mig på folk som har sina barn på dagis fastän dom bara går hemma. Det är en sak med 15 timmar i veckan, det säger jag inget om, det hade vi med för Anton när jag gick hemma. Men de som säger att dom jobbar och har barnen på dagis heltid. HUR kan man ens vilja det? Jag förstår verkligen inte. Man missar ju så mycket om barnen är på dagis. Det är ju en sak om man jobbar, på riktigt. Jag vet folk som stoppat ungarna på dagis ändå, bara för att få egen tid, och jag tycker det är fel. Det får väl förbli ett mysterium. Och själv tänker jag sattsa på att bli multimiljonär så jag kan bli hemmamamma! Hah, det vore något! Tänk att få spendera varje dag, hela dagarna med sitt eget barn! Det skulle jag vilja! Drömma får man iaf!

Nu till något annat. Försöker sälja av lite kläder och skor och sånt. Och nu i kväll fick jag sålt ett par skor, så några kronor rikare blev jag. Alltid kul! Men barnkläderna går det trögare med. Verkar inte vara någon som vill ha eller behöver barnkläder, suck. Får fortsätta försöka. Tradera känns inte som något alternativ direkt, för jag har alldeles för mycket för det. Det tar alldeles för mycket tid, och så ska man packa och skicka och hålla på, det orkar jag inte.

Nu har vi tänt massa ljus! Myys, det hör ju liksom hösten till. Kan inte få nog av massa mysiga ljus. Tråkigt att man inte hinner njuta av det så länge bara för att man måste ju snart gå och lägga sig, så man orkar upp imorgon. Sitter och glor lite på tv, kollar ikapp lite som jag har spelat in tidigare. Men känner inte riktigt ro att bara sitta här och sitta här. Känner hela tiden att jag borde göra något annat. Slappna av? Vad är det för något.. Jag måste verkligen försöka lära mig att slappna av, men det är lättare sagt än gjort. 

Äh det blev ingenting..

Snart är helgen slut och det känns väl, med handen på hjärtat, som att den har varit lite för kort. Men vad gör det, kommer ju en ny helg nästa vecka! Jag har ju precis upptäckt att jag tycker om helger igen. Känns riktigt roligt faktiskt. Förr, innan jag hade arbetsträningen så var ju alla dagar exakt likadana, vare sig det var helg eller vardag. Men nu läntar man efter helgen och uppskattar den på ett helt annat vis. För man vet att man får vara hela lilla familjen samlad en hel helg. Bara mysa och ha det bra tillsammans. Det gillar vi!

Tog en städdag idag. Kände att det var bäst så. För då slipper man hålla på med en massa städning till veckan sen. Då räcker det med att gå och småplocka. För då får man ju ändå träffas så lite om dagarna, och då vill man ju inte slösa tiden man har tillsammans på att städa. Så detta kändes som ett bra beslut. Har ändå så varit så himla tråkigt väder idag. Bara regn och rusk, det känns verkligen att hösten är här. Och det är med blandade känslor.

Igår var det underbart väder hela dagen. Så då passade vi på att ta en promenad till Ica Maxi för att handla lite. Och det kändes jätteskönt idag att vi gjorde det igår. Det var underbart med en solskenspromenad och frisk luft. Idag passade det mycket bättre att städa.

Nu har vi precis ätit lite mellis i soffan. Och snart är det dags för att laga lite mat, men först tänker jag slappa i soffan en stund, innan jag börjar förbereda för middagen. Idag blir det Spagetti och köttfärssås, enkelt och gott! Jättegott faktiskt! Gott kommer det bli.

Nej nu ska jag slappa vidare. Fundera på om det är något mer som behöver fixas innan helgen är slut.

Goddag. Ute är det ruggväder, och vi sitter inne och är allmänt trötta efter en pissnatt rent ut sagt. Eller nej, det hade kunnat vara värre. Det var bara väldigt svårt att sova i natt. Och sonen vände och vred och vaknade flera gånger. Så vi orkade helt enkelt inte med arbetsträning och dagis idag. Så vi stannade hemma. Har lite innemys, med tända ljus och soffsittande. Anton sitter här breve mig i soffan just nu och leker lite. Och jag ska snart hänga tvätt.

Fick bestämma mig för att städa och tvätta för att hålla mig vaken idag. Kände mig inte pigg alls i morse. Men nu efter ett antal koppar kaffe och lite städning så känner jag mig inte lika förlamande trött. Men än är städning och tvättning inte klar. Är en del kvar att göra, tex dammsuga och torka golv. Men det går ju fort sen.

Igår var vi på 2½ årskoll för lilleman. Igår blev lilleman dessutom 2 år och 8 månader. Så kollen blev ett par månder sen. Det såg vi verkligen fram emot, spännande att se hur mycket han växt sedan sist, och hur han utvecklats. Och han fick helt klart godkänt! Han förstod allt som han skulle, och han pratade ju på bra tyckte hon. Hon kryssade i att han kunde fler än 50 ord, vilket han verkligen kan. Han kan så många ord så jag har inte ens orkat räkna. Sköterskan plockade upp saker ur en väska och Anton fick tala om vad det var för något. Och det klarade han galant. Och så fanns det även ett fat och en mugg i väskan, och hon ville att han skulle ställa muggen på fatet, och det gick som en dans. Och sedan kom även en tesked fram och han skulle lägga den på fatet. Då tänkte han efter en stund och sedan lyfte han upp muggen la dit skeden och sen ställde han tillbaka muggen ^^.  Och dom kollade att han kunde rita en ring, och det kunde han. Allt såg jättebra ut och vi är nöjda. Det enda dom hade att säga var att vi borde köpa en annan mjölk än den vi köper. För nu är det nya rekomendationer att barn ska ha blå mjölk. Men jag vette tusan, Anton dricker ju nästan aldrig mjölk.. Men ska man ändå köpa hem den blåa? Ja vi får se.

Nej nu vill lilleman ha lite uppmärksamhet av mig, så det ska han få. Och sen blir det att hänga tvätt och fortsätta städa. Får blogga mer senare.

Sitter och tänker och vrider och vänder på daker och ting. På en del saker som hänt på sista tiden, om min magkänsla verkligen stämmer, eller om dom tagit lite i över hand? Jag tror det kan vara en blandning av båda. En del sanning och en liten del hjärnspökan/paranoia. Jag är ganska säker på att det inte var så "illa" som jag först hade trott. Och det tänker jag inte sticka under stolen med. Jag kan erkänna att jag haft fel. Jag är glad att jag inte hade helt rätt. För ångesten allt det där gav mig den var hemsk. Känner mig lugn nu. Och nu har vi tid att vila och läka, familjen. Vi behöver lugn och ro just nu, och vi får det. Och det känns guld värt. Men vissa tankar gnager sig kvar, men ska försöka bortsa bort dom, långt långt bort från mig. För det känns alldeles för mycket "skräckfilm" över det hela för att det skulle kunna vara på riktigt, eller? Tänker intala mig själv att det är så iaf.

Kan inte låta bli att ha dåligt samvete. Över allt jag trott, än fast över hälften av det stämmer, men den hälften jag hade fel, den har jag dåligt samvete över. Och den dag jag är stark igen, då ska jag be om ursäkt.

Det är svårt att glömma och gå vidare. Fruktansvärt svårt. Och samtidigt som denna olustiga situation äger rum, sköljer gammalt också över en. Man återupplever skräcker från förr, men dom trycks undan snabbt. Jag är inte tjejen som jag var då. Jag är starkare nu, står med båda fötterna på jorden. Än om min rädsla ibland tar över hand, men det handlar endast om korta stunder nu för tiden. För nu är det jag som har kontroll inte mina känslor. Men som för alla andra så kan känslorna styra ibland.

Det är skönt med helg iaf, så man får sitta och filura på allt i lugn och ro. Rensa ur massa jobbigt, så man sedan är redo för en ny arbetsvecka. Det är svårt ibland att koncentrera sig på att jobba när tankarna bara irrar runt. Som sagt är det bra med helger, man får andas ut lite plus att man har tid att stanna upp och tänka klart tankarna. Inse att världen inte alls kommer gå under pga att vissa saker inte är precis som man hade önskat ;) Haha.

Skönt med en helg och att få umgås med familjen. Extra skönt hade det varit ifall vi hade kunnat åkt iväg en liten sväng, bara vi. Men det kommer så småning om, det är jag övertygad om. Anton är lagomt underbart trotsig i mellan varven :) Han försöker med allt stundvis, och sur blir han när han inte får som han vill. Och visst är det jobbigt, men samtidigt så himla underbart att få se sitt barn växa upp! Se honom utvecklas till en alldeles egen individ. Det är fantastiskt. Att vara mamma är nog det häftigaste jag varit med om! Älskar min son över allt annat på denna jord. Sonen och hans pappa, mina favoritkillar, mina allt! Det allra bästa som hänt mig.

Oj vilket grötigt inlägg. Men tur det är bara jag som behöver förstå vad jag skriver ;) Det är bra att ha en blogg som ventil. Sen vet jag inte om det är rätt att ha den helt öppen. Funderar till och från på om jag skulle låsa den, sätta lösenord, så man kan välja vilka som får läsa. Men jag vet inte. Det får framtiden utvisa.

Trevlig kväll på er!